335 het med skogsmarken till alla öfriga under silfververket lydande hemman i Vermlands län, och odlingen å den för hemmanen gemensamma skogsmarken vore obetydlig samt utgjordes endast af åtskilliga åkertäppor och ängar af ringa ytinnehåll, i anseende hvartill och med afseende såväl derå att tiondesättning af hemmanet för det då varande vore omöjlig, enär dettas område, hvilket på grund af nådiga Brefvet den 21 Januari 1813 i och för skattläggningen icke behöft å marken genom rågång och rörläggning utmärkas, ännu icke vore utstakadt, som äfven derå att kronotiondens belopp, bedömdt efter markens nu angifna beskaffenhet, måste blifva synnerligen ringa, I ansågen tiondesättning å hemmanet icke vara af omständigheterna påkallad; att deremot, med hänsyn till det i nådiga Brefvet den 11 Juli 1811 för rättigheten att skattelösa de omförmälda recognitionshemmanen uppstälda vilkor att så väl för dessa hemman som för bergsfrälsehemmanen skulle erläggas icke blott ränta, utan äfven alla andra extra onera, som krono- och skattehemman utgjorde, hvarunder enligt Eder mening äfven skyldigheten att ansvara för ordinarie rotering måste förstås, och enär den åtnjutna förmånen af allenast extra rotering för bergsfrälsehemmanen och de inom Örebro län belägna recognitionshemmanen desto hellre måste anses uteslutande tillhöra silfververket, som dels detta med underlydande hemman och lägenheter, enligt hvad nådiga Brefvet den 26 Februari 1686 utvisade, redan då utgjorde en särskild silfverbergslag, och dels både bergsfrälse- och recognitionshemmanen, enligt de å dem utfärdade skattebref, icke finge från silfververket skiljas, så länge detta kunde och efter vederbörandes bepröfvande förtjenade att drifvas, I, hvilka hvid de sålunda anmärkta förhållandena funnen nådiga kungörelsen den 9 Juni 1871 angående de vilkor, hvarunder skatte- och hyttegälsjernet samt tackjernstionden i de privilegierade jernbergslagerna finge upphöra, icke ega tillämplighet på ifrågavarande hemman, ansågen dessa vid bergverkstiondens upphörande eller silfververkets nedläggande böra vidkännas full ordinarie rotering; att då de under verket skatteköpta recognitionshemmanen, tillsammans 20 mantal, vid skattläggningen taxerats till 38,000 riksdaler banco, eller 57,000 kronor, under det att den erlagda skatteköpeskillingen utgjort endast 1,615 kronor 30 öre, en förmån visserligen härigenom kommit verkets innehafvare till godo, i värde motsvarande 55,384 kronor 70 öre, men att något anspråk på grund häraf icke syntes Eder böra mot verkets egare väckas, då, enligt skattebrefven å samma hemman, dessa i händelse af silfververkets nedläggande skulle blifva oskiljaktiga från det dermed förenade jernbruk eller annan inrättning, som intressenterna kunde få tillstånd att der anlägga; att af åberopade handlingar framginge, att de omförmälda bergsfrälsehemmanen före recognitionsskogens skattläggning icke varit derifrån afvittrade, samt stöd i öfrigt vore att hemta för det antagande, att den skogsmark, som vid nämnda skattläggning blifvit berörda hemman tilldelad, ansetts. såsom ersättning för det skogsfång, hvartill de utan tvifvel förut varit från allmänningsskogen berättigade, och som antagligen redan vid hemmanens skattläggning blifvit dem beräknadt såsom en förmån, vid hvilket förhållande den omständighet att vid samma skattläggning skog räntefritt tilldelats hemmanen icke syntes Eder skäligen böra föranleda till någon särskild godtgörelse till statsverket; att då hvad anginge de inventarier af dels hus och byggnader till värde af 25,761 daler kopparmynt samt dels redskaper och andra lösören för 1,750 daler, hvilka år 1733 öfverlemnades till dåvarande intressenter i silfververket under förbindelse att återställa dem i lika stånd som de emot-