366 thenne saks företagande at anföra. Hwaremot Lars Nilsson instämt b:te sin måg Lars Hansson, och påstådt, at han måtte lagligen plikta för ohemul beskyllning, som skulle Lars Nilsson ey wilja efterlefwa förrberörde afhandling, then Lars Hansson så mycket mera skall brutit, som han ey allenast skall utestängt Lars Nilsson ifrån hushållningen utan ock på åtskilligt sätt honom illa handteradt, samt efter sin utfästelse ey försedt honom med tilräckelig födo och försörgning, utan låtit honom gå med kläder oförsedd, så at Lars Nilsson i anseende ther til skall finna sig befogad at påstå, thet måtte han återfå Dispositionen af sin ägendom och Lars Hansson, såsom then hwilcken giordt sig owärdig then förmohn Lars Nilsson honom skall förunt, träda utur thes hus med mera. Wid hwilcken saks företagande Parterne sig instälte, tillika med Lars Nilssons Hustru Kierstin Andersdotter, som beklagade sig theröfwer, at Lars Nilsson af lösa ägendomen utom annat skall förskingradt en Pyndare, en henne tilhörig fris kiortel samt en siorta; upwisandes ther efter Lars Hansson et af Probsten Högärewyrdige och Höglärde Herr Magister Lars Tunelius, tillika med BruksPatronen Högachtad Herr Johan Wester den 31 Aug. 1746 utgifwit skrifteligit wittnesbörd, at Lars Nilsson och Lars Hansson förr berörde dag på thet sättet med hvarannan förlikts: at then förre til then senare updragit all disposition och styrelse om sitt 1/4dels Hemman i Skymhyttan, dock så, at han skulle blifwa med Lars Hansson therom i råd, som och Lars Nilsson utlofwadt, at på intet sätt under hwad skien thet wara måtte förwärra eller ifrån sine barn förskingra något af thet lösa eller fasta. Hwaremot Lars Hansson utfäst sig, at icke allenast efter husets wilkor på thet bästa försörja Lars Nilsson med födo och nödtorftiga kläder, utan och gå honom med lydno och hörsamhet så tilhanda, som honom ägnadt och anstode, samt thess utom åhrligen gifwa Lars Nilsson i Handpenningar Aderton d. k:rmt, Och hafwa Parterna genom en ytterligare afhandling af d:n 19 Junii nästledit åhr sålunda med hwarannan öfwerens kommit. at Lars Nilsson utom hwad ofwan förmält är af mågen Lars Hansson åhrligen skulle hafwa at niuta Sex d. kopp:rmt, 1/2 lispund tort Kiött och Sex åł:r torr ost, och therjemte sig emellan utsatt et wite af Sextio dahl:r samma mynt för then af them som samma förening öfwerträda skulle; Hwilken förening Lars Hansson sade sig til alla delar fullgiordt. Och wille han med en räkning wisa, at Swärfadren riktigt niutit hwad han honom i penningar utfäst, bestigande sig samma räknings summa til 45 d. 6 /. kopp:mt; men klagade ther hos högeligen öfwer Lars Nilssons otidighet, i thet han på hwarjehanda sätt skall söka at förstöra och förskingra then i boet warande lösa ägendomen, jämwäl wara mycket knorrig och oförnögd med then födo och underhåll som Lars Hansson i sitt hus kan åstadkomma och han med sitt husfålk niuter. Lars Nilsson nekade härtil och sade sig efter förrberörde förening icke ärhållit hwarcken tilräckelig kläder eller födo, hwarmed han skiäligen kunnat wara belåten. Parterne kommo änteligen uppå tienlige föreställningar med hwar annan sålunda i godo öfwerens, at emot thet Lars Nilsson lofwade, at återskaffa skiortan och kiortelen, som han tagit undan, samt afsade sig all förwaltning af ägendomen så i löst som fast, som och utfäste sig att hädan efter lefwa nycktert och anständigt i sitt hus, så förklarade sig Lars Hansson nögd, at wilja utom thet som förra föreningen innehåller nu genast gifwa Lars Nilsson Sex d. K:mt, samt förse honom med nödige kläder och födo, och ärlägga til honom twå d:r hwarje månad af the penningar, som han efter