Fernows anteckningar om ”Carlskoga Bergslag”!. Hela denna landsträckan, å ömse sidor Lethälfven och väster ut til Wisnums, Warnums och Fernebo Soknar, var ej annat än en ödemark, 3 och en half mil lång, och vid pass 3 mil bred, när Wärmeland var, förste gången, lykligt at se Hertig CARr, inom sina gränsor. Den kallades, af de nästgränsande Nerikesboar, Bodaskogen, eller Boderna, ur samma skäl som Lübske Boderna i Skåne fått namn; näml. at Bönderne i Qvistbro Soken och vidare i Nerike hade sina Fiskarebodar upbygda rundt omkring Sjön Möckeln, som däraf skal fått namn, at där var mycken fisk. I synnerhet skola dock många bodar varet vid den stranden, där sedan Kyrkan blef bygd. När Hertig CARL en gång reste öfver Möckeln, och frågade efter ursprunget til Sjöns namn, skal han, sedan det blifvit honom af Skjutskarlen vidlyftigt berättadt, hafva sagt: Har det förr hetat Möckels bodar, Skal det härefter heta Carls skogar, och därvid har det förblifvet. En berättelse är, at någre missgerningsmän hade förut, här och där, satt sig ned i skogarne, at söka sin föda, antingen ur de många fiskrika sjöar, som här äro, eller ock genom rån och plundring, när så kunde vara tilfälle. Men Hertigen såg snart, at naturen ämnat denna orten til annat än Röfvares tilhåll. Här voro tilräckeliga och tjenliga strömmar, öfverflödig skog och en god jordmån. När nu därtil kom, at flere malmstrek yppades och tilgång blef til malm, mer än Hyttorna på Wärmelands Berg behöfde, så beslöt han, at med tiden göra Bodaskog nyttig för flere Invånare. Han upmuntrade hvarjehanda Folk, både in- och utländske, at här nederslå sina bopålar och anlägga Bruk, och benådade denne Herren denm, til den ändan, med åtskilliga förmåner. Tvänne vackra Herregårdar blefvo ock här, på ljufliga ställen, anlagde, til hvilka han, utan tvifvel, sjelf lagt grund, men sedan bortskänkt til Adeliga Slägter, eller ock såldt. Bofors, vid Möckeln, ägdes, i Hertigens tid, af en Bjelke (Thure eller Knut), hvars Enke-Fru, år 1604, var råkad i önad, s Godset blef tilerkändt Kronan 2. 1 »Beskr. öfver Wärmeland» sid. 511—515. 2 Se Carlskoga Dombok 1631. Bjelkes dopnamn är där så otydeligen skrifvet, at jag ej kan rätt skilja antingen det är Thure eller Knut; dock synes icke olikt, at det varet Riks-Rådet Thure Nilsson Bjelke, som var gift med Grefinnan Marg. Svantesdotter Sture och, år 1600, blef halshuggen i Linköping.