476 8 hjonelag à 3 daler............. = 24 daler, 1 enkling à 6 mark.......................... = 11/2 » 3 enkor å 6 mark................... = 41/2 » 7 drängar à 6 mark...... z.... = 101/2 » 6 pigor à 3 mark............ = 41/2 » Summa 45 daler. 1 hjonelag »husfattiga», hvarom det heter: »dessa hafva intet utgjort». För 1618 saknas sjelfva fögderiräkenskapen, hvaremot de flesta verifikationerna o. s. v. till densamma finnas bevarade. Man behöfver derför icke tro, att extra hjelper och gärder för detta år uteblifvit. Dessa utgingo nästan lika regelbundet, som om de varit föreskrifna i allmän lag, ehuru de i sjelfva verket årligen påbjödos, i de flesta fall utan ständernas hörande. Vid hertig Johans af Östergötland begrafning i Vadstena 1618 beslöt sålunda konungen i samråd med sin moder och rikets råd, att en landtågsgärd skulle ytterligare utskrifvas öfver hela riket till polska krigets fortsättande. Genom utskickade embetsmän förmåddes allmogen att af 16 krono- eller skattebönder »i sammansättning» utgöra 20 t:or spanmål, 2 t:or foderkorn, 4 l:℔ smör, 20 l1:℔ kött och fläsk, I oxe, 8 får samt 8 lass hö; frälsehemman utgjorde hälften häraf och presterskapet fjerdedelen för hvarje 64 mantal i deras gäll. På grund af 1611 års förut omförmälda förmedlingsbref utgick gärden i Karlskoga endast till hälften. Sannolikt fick den till väsentlig del lösas med penningar, på sätt under några af de föregående åren egt rum, hvilket äfven synes framgå af ett enkedrottningens bref 29 Januari 1619. ika regelbundet som i fråga om landtågsgärden erinrade enkedrottningen i ett bref, dat. Gripsholm 30 September 1618, »att slagtetiden nu tillstundar» och att vid hennes hof behöfdes »en hop talg». Ingenting var då enklare än att befalla vederbörande fogdar »att handla med allmogen i sin befallning» derom, att »hvar bonde hjelper dertill två marker skird talg», och denna talg skulle fogden »strax uppbära och med allerförsta sända» enkedrottningen till handa. Den årliga och kungsfodringen utgjordes såsom vanligt med stafrumsved och oxar, hvarjemte den numera ständiga brukshjelpen utgjordes med ett stafrum ved af hvarje mantal. För att erhålla ännu mera ved till brukets behof lemnades spanmål i utbyte, hvarom närmare upplysning kan inhemtas af ett ännu bevaradt qvitto, så lydande: »Bekännes oss arf och egne bönder uti Karlskoga socken att hafva annammat utaf kyrkotionden uti Karlskoga kyrkoherberge råg fyra tunnor för tolf stafrum hugge- och köreved, som vi vid Fors framkört hafva år 1617; att så i sanning är begäre vi vår kyrkoherdes signet under med våre egne bomärken. Datum den 19 Februari år 1619.» ovirs.sx Af en i 1618 års bruksräkenskap förekommande anteckning af innehåll: »är pantadt af Karlskoga socken för de intet kommo fram och rodde jern när de voro tillsagde får 2 st.», kan man draga den slutsats, att äfven andra pålagor än de som bokfördes ingalunda voro främmande för