529 hållna produkten var värd, ville drottningen ändock göra ytterligare försök, eftersom strecket ville låta se sig in i sjelfva berget, »i den förhoppning att vår Herre skulle deröfver gifva mera välsignelse». Fogden befaldes derför att »befordra bergmästaren med folk och alla delar, som han dertill behöfde, att man kunde se hvart ut det ville». Bergmästaren skulle ock »bekomma sin lön efter den beställning» han förut innehaft. Genom särskild skrifvelse 23 Juli 1615 erhöll Graf befallning att smälta silfver af den malm, som dittills blifvit bruten och dermed begifva sig till enkedrottningen, der han skulle erhålla närmare besked, »hvarefter han sig med sina bergsällar skulle rätta». Sedan detta skett, förklarade enkedrottningen i bref till Jöns Bock 12 Oktober samma år, att det senast bearbetade »silfverstrecket der i Vermland» lönade icke mödan, hvarför allt vidare arbete härstädes skulle inställas. 1 1615 års bruksräkenskap redovisas de omkostnader, som blifvit en följd af det sist anstälda försöksarbetet. »Efter min nåd. drottnings bref dat. den 12 Oktober 1615 hafver Kristofer Graf bekommit» allehanda varor till ett belopp för tillhopa 150 dalers värde. Vidare hade Anders Torbjörnsson bergsälle, »som hafver arbetat med Kristofer Graf uppå det silfverprof hau gjort hafver uti 2 år», till »kost och lön» bekommit varor till ett värde af 46 daler. Slutligen hade »2 grufvedrängar, som hafva varit med bergsällen och brändt malm lös utur silfvergrufvan, bekommit till kost»: hafremjöl 10 t:r 3 1/2 fjerd., torrt kött 17 l:℔ 2 8, spanmål 3 t:or 4 1/2 fjerd., torrfisk 9 l:℔, sill 5 1:℔, humle 18 1/2 4, salt 2 l:℔ 2 3,, smör 16 3å, gryta 1 1/4 1:℔ (»till att koka uti och behålle den sedan på sin lön»), strömming 2 l:℔, lögor 1 l:℔, saltgrön lax 3 l:℔, saltgrönt kött 1 l:℔ samt blaggarn till säckar 6 aln. Hvad dessa grufarbetare i öfrigt bekommit såsom lön finnes ingenstädes redovisadt. Genom ett enkedrottningens bref, dat. Nyköping 12 Augusti 1616 förordnades »att efter det silfverbruk, som för någon tid sedan blef upptaget i Vermland, icke hade sin fortgång», kunde bergmästaren derstädes Rristofer Graf icke bibehållas »vid så hög beställning som tillförene», men på det att han skulle »sig någorledes kunna uppehålla», blef han tillförsäkrad en nedsatt årlig lön af 100 daler, att på vanligt sätt uppbäras af fogden i Östersysslet. »Men», heter det vidare i brefvet, »när Gud vill att något sådant bruk här uti furstendömet kan härefter yppas, då skall han vara vederredo på hvad ort vi hans tjenst behöfve, och när han således åter blifver brukad, skall han njuta sin gamla beställning» till godo. Under detta och de näst följande åren finnes den sålunda nedsatta aflöningen upptagen bland Kroppa bruks utgifter 1, men någon ny silfvermalmsanledning i dessa trakter finnes icke vidare omtalad förr än omkring 20 år senare, då så väl Limminge som Grythytte »silfverbruk» 2 gjordes till föremål för ganska allvarlig uppmärksamhet. Berättelsen härom torde dock få sin rätta plats i Grythytte krönika — om och när den en gång blifver synlig... 1 I 1616 års räkenskap förekommer, att »efter min nåd. drottnings bref den 14 Augusti 1616 hafver Kristofer Graf bekommit, deruppå hans bevis den 3 Januari 1617: penningar 30 daler, spanmål 12 t:or, oxar 2, osmundsjern 5 fat, hafremjöl 2 t:or». 2 Jfr »Noraskog» III: 218. Noraskogs arkiv. II. 34