546 Införde och för rätten anklagade befallningsmannen välaktad Mårten Drost, hustru Margreta i Holsjötorp, för det rop och rykte hon var kommen uti, att hafva skolat mördat, dräpit och afdagatagit en flicka, Sigrid Eskilsdotter vid namn, som hos henne tjent hade, uppå en skog emellan Trösjövatten (Trösvattnet) och Immen belägen, nu i förlidne våras, begärandes hon måtte sig derföre värja eller saken vedergånga; der till hon då svarade, efter som samma flicka alltid hafver varit tredsk och genvördig, så hafver hon en gång, den tid hon hade följt getterna i skogen, sent om aftonen löpet ifrån dem, i den akt och mening att begifva sig till sina föräldrar, som bodde uppå Vermberget; hafver så löpet hele den natten öfver i vårkölden in tills hon om morgonen kom till Trösjövatten, ett torp liggandes en mila vägs ifrån Holsjötorp. När flickan dit kom, varandes vanmäktig och försmäktad så af frost och köld, som af hunger, tunna kläder och idik (ideligt) löpande, begärde hon af dem i Trösjövatten en bete mat, och der med skyndade sig genstan (genast) på ugnen i värmen; emellertid kom hennes matmoder, hustru Margreta i Holsjötorp, efter henne till Trösjövatten, der hon fann flickan på ugnen, drog henne der neder, slog henne ett slag af ett spö öfver axeln, sedan tu slag när de voro komne utom gården, ock på axeln, derefter körde hon henne före sig på hemvägen, lopp så flickan före henne på en fjerdingsväg tillgörande in till dess hon föga mer kunde orka eller förmå, både för hunger, fröst och maktlösa skull; när hon då intet längre hinte, drog matmodren af henne en jacka, som hon med sig tagit hade, låtandes henne der med efter sig ligga så godt som half naken, och som hon derefter föga mere hafver orkat och natten der efter med kölden hafver tillsatt, är samma flicka kommen om lifvet och blifvit död ett litet stycke ifrån vägen, och först der efter igenfunnen en fjorton dagar näst för Olufsmesse, dock föga annat än benraget (benranglet). Detta mål och ärende samt med dess omständigheter sköts till de 12 bolfaste och edsvorne i nämdene, efter inge skälige åsyne vittne till voro, som vittna kunde huru sig der med tilldragit hade, att de omröste skulle och sin mening derom gifva tillkänna, hvar före de denne gerning räkna eller mäta kunna, antingen för mord, vilje- eller våde-dråp; der till de efter samdrägtig omröstan enhälleligen svarade och sade: att de det intet kunne räkna för något mord, efter det flickan fans så nära vägen och eljest icke var buren eller lagd i fielster och fiölader, utan allenast en liten tallskata afbruten stod öfver liket, när de det funno. Icke kunde de heller räkna det för fullt vådeverk, emedan hon viljandes (med vilja) henne slagit, före sig kört och afdragit hade; icke heller för fullkomligit viljedråp, alldenstund hon intet hafver annat burit på henne, utan ett spö; utan räknade det för ett oförseendes dråp, till hvilket hon stor orsak gifvit hafver, och dock väl hafver kunnat förekommit och afstyrt, der hon sig eljest rätteligen föresett hade; och fördenskull enhälleligen samtyckte, beviljade och beslöto efter det 29 kap. i Dråpm. B. med vilja, att der hon ej förmår fullom botom, då stånde rätt sin efter lag, om målseganden det så begärer; hvilket och sålunda nu här afdömdt vardt, dock allt dette till höge öfverhetenes och den högloflige konungslige Hofrätts förklaring. I lika måtto anklagade nu befallningsmannen Erik Bertilsson i Immen, en gammal förlupen soldat, som för 3 år sedan sin fana förrymt hade och sedan sig efter sal. K. M:ts pardon under stält, derföre att han nu i för-