570 Vid det ting, som hölls i Bregården 12 September 1644 i närvaro af kort förut utnämde vice landshöfdingen i Nora län Krister Bonde, Sten Andersson och Mårten Drost, »kom Peder Simonsson i Mosserud och in för rätten levererade Oluf Joensson i Råglanda 5 riksdaler, som han hade honom lofvat och tillsagt när rågården rättades; och beklagade sig derhos, att denne Oluf Joensson drager ett sådant hat till honom för ’ingen hans bruth’, att han jämt och samt brister ut med hot och undsäjning på lif och lefverne. Hvarföre lyste hans v:t landshöfdingen, uppå hennes K. M:ts vår allernådigste drottnings vägnar, konungs frid öfver be:te Peder Simonsson, att samme Oluf Joensson ej skall röra honom för deras långa och nu väl ändade tvist om egor, hvarken till lif eller gods med något hugg och slag, eller våld och orätt, vid lifs och gods förbrytelse. Och emedan fast alle man vittnade, att denne Oluf Joensson hade en lång tid haft mycket onödigt buller, och ville aldrig vara till freds med det för rätta hafver varit honom och hans vederpart emellan afdömdt: derföre syntes välb. landshöfdingen och rätten icke oskäligt, att han skulle ligga i kistan en månad och spisas med vatten och bröd.» Nästan omedelbart härefter »kom för rätten Henrik Mårtensson i Granbäcksdalen och klagade öfver Anders Skåresson i Lund och Lars Pedersson i Högeforsen, att de gå honom för när med sina fall, så att han icke kan hafva nödvändig skog till sitt bruk och masugn, som han med sin fader och bröder upprättat hade. De (nämligen svarandena) beropade sig på nämden, som hafva sett och förfarit huru der med var. Hvilka fördenskull vittnade, det hvardera torpet hafver, förr än hyttan bygdes, varit med laga syn tilldelt och afrösat så mycken skog och mark, som de kunde för sig behöfva, och der utöfver hafva Anders Skåresson och Lars Pedersson icke gått, men kunna väl tänka att Granbäcksdalen skall för hyttan och bruket skull betarfva mera skog än det för detta är tillagdt. Derföre fanns för godt, att bergmästaren med fogden och nämden fara dit och tillse, att så hyttan, som dem henne bruka, må blifva så mycken skog af allmänningen tillagd som kan behöfvas, för kronones der uti intresse.» »Än öfvertygades Henrik Persson i Granås, att han hade hemtat tvänne hästebyrdar näfver utur Markus Markussons skog i Granbäcksdalen; hvarföre dömdes han att böta 6 mark och åter allan skadan, efter det 18 kap. Byggn. B. L. L.» . »Än klagade sig Henrik Johansson vid Asjöhyttan, att han hade köpt af Oluf Jonsson i Råglanda en tolftedel i hans hytta och skog för 12 rdr och genast gifvit honom 6 rdr på handen, lofvandes vilja betala resten efter första blåsning. Men när han hade kostat 30 daler kpmt på hyttebyggningen och ville nu göra sig redo att blåsa, förmente Oluf Jonsson honom skogen; hvarföre var hans begär, att rätten ville hjelpa honom till sina penningar igen. Så emedan Oluf Jonsson hade i så måtto brutit köpet på sin sida, och nogsamt röntes Henrik Johansson vara der uti besviken, derföre han icke ville eller kunde hålla honom köpet: dy erkände rätten Oluf Jonsson böra lägga Henrik sina penningar och bevislig kostnad igen, strax efter näste blåsning.» ; »Än afsades att nämden skola med laga syn pröfva hvarest skillnaden bör vara emellan Stockforsen och Kärne, och den utmärka med rå och rör, att hvar må veta sitt och kunna der efter rödja sig till nytto.