572 Trehörnstorpet, motsvarande det nuvarande 1/4 hemmanet Trehörningen är afgärda från vestra Kärne. Å samma ting »vittnade nämden, att år 1636 gicks syn af hela nämden emellan åboerne på Immen, och då gjordes med parternes goda sämjo sådan förlikning, att Per Persson skulle hafva sin skog och utmark vestan om elfven och sjön och Lars Nilsson östan om sin skog och utmark, men bägge parterne hafva uti ängarna teg om teg både östan och vestan om elfven. Derföre dömdes det nu fast, vid laga böter för domqval. Anlangande kalfhagen östan om elfven, der de båda hafva sin halfpart utti: der vid eger det stånda och blifva här efter.» »Än blef afsagdt att i tillkommande sommar skola nämden göra en skillnad emellan Stråbergsmyren och Åsbergstorp.» »Än kommo för rätten Johan Matsson, Börje Andersson, Östen Månsson, Bryngel Bryngelsson och Henrik Johansson i Asjön med Mårten i Karlstorp i Karlskoga socken och tvistade sins emellan om sjöängarna kring om Åsjön, huru vidt hvar i dem skulle råda. Så emedan nämden, som nogsamt visste huru med samma tvist var beskaffadt, syntes skäligt, att Mårten i Karlstorp behölle för sig allena och vore nöjd med hvad honom för detta hafver lagligen varit tillagdt vestan om sjön ifrån dammen till Fröskärsbäcken, och att ängarna jemte det eljest kunde vara fallet till att rödjas nord, östan och vestan (söder?) om sjön ifrån Fröskärsbäcken till dammen, blefvo delte och bytte emellan Åsjöboerne, det ock nu ingen af parterne kunde ogilla. Dy kändes samma nämdens betänkande af rätten gildt och godt, och fördenskull afsades, att tvänne af nämden, näml. Nils i Lossebyn och Olof i Ullvetterstorp, skulle såsom förbemält är, med det forderligaste lagligen skifta emellan Åsjöboerne, hvad till äng nyttigt gjordt var eller göras kunde ifrån Fröskärsbäcken nord, öster och söder om sjön till dammen.» I sammanhang härmed må ock anföras att å nästföljande ting »öfvertygades Mårten Pedersson i Karlstorp, att han hafver brutit den dom, som på senaste ting å den 15 Mars lagligen afsagd var emellan honom och Åsjökarlarne om deras ängar, i det han hafver gått till och slagit något som dem var tillsagdt; hvarföre dömdes han att böta 6 mark för dombrott efter det 39 kap. Ting B. och höet åter till eganden.» »Anno 1645 den 14 och 15 November» hölls tinget i prestgården. Dervid »publicerades och upplästes befallningsmannen Oluf Olufssons fullmakt, som han fått hade af det kongl. Kammarkollegio i Stockholm den 10 Juli nästförlidne.» Oluf och Lasse Pederssöner i Östervik å skatte erhöllo intyg om under sommaren timad eldsvåda derstädes »medan allt folket var i skogen och bröto löf». Det intygades att »af rätt vådeld hade (de) bortmist hela mangården med allt det de egde och deruti förvarat hade, såsom spannemål, mat, gång- och sängkläder samt alla bohagstingen, så att slätt ingenting blef behållet.» »Än kom för rätten tullnären Erik Bengtsson i Fors och, uti inspektoren Petter Flygges præsentia, angaf huru som Karl Eriksson i Store Fors hade fört in ftre oxar och intet angifvit eller tullat derföre: så hade ock Peder Jonsson i Herrsjötorp i Karlskoga socken fört igenom tullen en stut och intet angifvit eller tullat för honom, och sammaledes flere, be-