574 den Bredegårdskarlarne der kunna uppgöra och rödja lika god emot ängen, och sedan kunde hvar behålla sin skogsaln oturberat.» Vid början af samma ting, 1 September 1646, »kommo för rätten Markus och Nils i Granberga, Nils i Björkemo, Lars i Berg och Henrik i Granåsen och klagade att Henrik i Granbäcksdalen hafver genom orätt berättelse kommit bergmästaren välaktad Sten Andersson med någre af nämden till att lägga till Granbäcksdalshytta, som är krono, en del af deras skatteskog, som dem för 8 eller 10 år sedan hafver varit lagligen tillrösad och tilldömd, oansedt att der jemte finnes kronoskog nog, att hyttan aldrig kan behöfva skatteskogen. Det vidergicks af nämden, som der varit hafver, att rösegången var gjord som följer: först i Ålestakan, sedan nord åt Falleberget, der stenrå uppsattes, sedan i stenrået på högste Granbergen, och sist i Dalsmunnen, för hvilken rågång östan till ligger krono, men vestan till skatte. Hvarföre förböds Henrik i Granbäcksdalen att häfda och bruka något in på åter:de torpare inom deras råmärken, till dess bergmästaren kan komma tillstädes och förklara sig häruppå.» »Näst kom för rätten Anders Skåresson i Lund å krono och klagade att samme Henrik i Granbäcksdalen hafver inom hans rå och rör, så ock emot gjord förlikning och satt vite huggit ett fall; Henrik sköt sig åter på bergmästaren, att han hade gifvit honom der lof till. Hvarföre sattes ock det fallet i qvarsäter till bergmästarens ankomst.» »Sedan tedde sig för rätten välaktad Peter Dober på Bo och tilltalte Oluf Eskilsson och Gunnar Jönsson i Bredegården om en äng, kallad Björkekärrsängen, som låg på Bo’s skogsaln och hade på någon tid varit brukad af Oluf och Gunnar under Bredegården, begärandes den till och under Bo igen. Derpå bemälde Oluf och Gunnar sig så förklarade, att efter de icke annat kunde säja, än att samma äng låg på Bos skogsaln såsom förbe:t är, så ville de henne ock godvilligt afstå och låta henne komma under Bos häfd, derinom hon ligger.» Nästa ting synes ej hafva hållits förr ett år härefter, nämligen 18 September 1647, då Bregården fick tjenstgöra som tingsställe. Då »anklagades Nils Bertilsson i Björkemo, Markus Markusson och Nils Pedersson i Granberga, Henrik Pedersson i Granåsen och Lars Pedersson i Berg, att de hade huggit svedjefall på den skog, som bergmästaren väl:d Sten Andersson med någre nämdemän, som voro Påvel i Kärne, Oluf i Bredegården, Peder i Noltorp, Peder i Aggerud, Nils i Knutsbo och Håkon i Strömtorp i Karlskoga socken och Peder Andersson i Björskogsnäs och Bertil Klemetsson i Löfvenäs i Grythytte socken hafver år 1645 den 1 Juli lagt till Granbergsdalshytta, som af Henrik Mårtensson, Eskil Märtensson, Peder Mårtensson, Påvel Olufsson, Anders Bondesson och Mikel Matsson upptagen och uppbygd är året tillförene. Ofvanbes:te anklagade beviste med full tyg och skäl, att hvad de huggit och fält hade, var på deras enskilte skatteegor under Granberga, och hvad icke till åker, äng eller mulebete göras kan, ville och skulle de göra i kol, att förvara till en hytta, som de aktade och bygga och upsättia i Stockforsen i Trösan, der malmberg finnes, såsom man förmodde, här i socknen, eller sälja dem till bruken, dit de kunna föras, men det skulle vara omöjeligt at komma dem till Granbergsdalshytta för det höga berget, Granberget, som der emellan ligger, och icke behöfde hyttan den skogen. Rätten tog