594 tande, gjorde i Stockholm den 20 och 22 Mars uti innevarande år, och tillsades allmogen allvarligen, att de sig efterrätta skola, vid straff utan alla nåder». Kort härefter eller 27 Oktober samma år utfärdades en kongl. konfirmation för allmogen i Karlskoga att odrifne besitta sina hemman »så länge de göra der skäl före», utgörande en bekräftelse på den förut onmnåmda resolutionen af 5 Mars 1639 (sid. 591). Å häradstinget 9 Mars 1648 »bekände nämden och hela tingsallmogen, att ehuruväl bokhållaren Joen Gunnarsson uti sin räkning för år 1644 hafver fört 2 daler hvitt mynt på hvart helt hemman här i Karlskoga socken, så hafver uppbördsmannen Erik Nilsson dock ej mera tagit eller fått än 1 daler smt af hvart helt hemman, derföre att Karlskoga socken hafver alltid njutit förmedling på alla sina utlagor till hälften, efter fångne privilegier. Så bekände ock bergsmännerna, som bruka Asjöhyttan här i socknen, och med dem sannade nämden, att ehuruväl samma bokhållare Joen Gunnarsson hafver uti sina räkningar för år 1644 och 1645 påfört dem, såsom sex mantal, 24 daler godt mynt för boskapspenningar och för år 1645 till krigshjelpen 9 daler smt, så hafver dock uppbördsmannen Erik Nilsson icke tagit eller fått af dem samma penningar, alldenstund de, förr än hyttan upptogs, hafva brukat och än bruka särdeles torp, och hafva derföre lagt sina fulla så extraordinarie som ordinarie zslager för be:de år och böra alltså efter bergsmäns privilegier vara fria för hytteskatten». id samma tillfälle »fans skäligit, att de 2 t:or råg och 2 t:or malt, som i fejdetiden togos utur kyrkoherberget här i socknen till öfverstens hr Gabriel Gabrielsson Oxenstjernas gästning, böra af socknen betalas och tillbaka levereras». Likaledes »vardt afsagdt, att klockaren i socknen, Oluf Svensson, skulle få några ängekilar öster på allmänningen till stommen, hvilka nämden skola utse och honom tilldela». nästa ting 25 September samma år »tillsades om vargegårdarna, att socknen skulle dem så här som annorstädes skett är, ändtligen med det första bygga och förfärdiga på de orter och ställen som behöfvas, efter lag och skogsordningen, vid straff tillgörandes». Vidare »afsades, att fjerdingsmannen Anund Nilsson i Hytte i Kroppa socken skall må lägga till efterskrefne här i Karlskoga, som äre Näs, Espelund, Djupnor, Stockeviken, Granen och Fernebotten, när någon kommer, som fri fordenskap bör hafva, och efter han måste ro och skjutsa ifrån sig till dem som böre emottaga, ty må han derföre taga vederlag af Trättekärn och Åsjöhult, som bo afsides och sitta fri, allt efter som skjutsningen på dem kunde falla». Härjemte »beslöts om tullstufvubyggningen vid Fors i Kroppa socken, att i vinter hjelpas Karlskoga och Kroppa socken åt att skaffa fram timmer och andre materialier till att uppsätta en ny. Och på det tullnären må emellertid någorlunda blifva i den gamla behållen, så måge de som näst boendes äre hjelpa taket och väggarne så vida de kunna, och sedan vara fri för den nya». 2 Slutligen »sattes Peder Joensson i Herrsjötorp till gästgifvare, hvilken boendes är 2 mil ifrån Aggerud, halfannan mil ifrån Kristinehamn och halfannan mil ifrån Fors».