601 och Flottufvan, äfven kalladt Mosserud, äfvensom torpen Fallet, Rödningen m. fl. Enskilda, presterliga intressen sökte dock omintetgöra eller förhindra verkställigheten af sistberörda förändring. Härom innehåller Karlskoga dombok för 12 September 1644 följande ganska betecknande skildring: »Framsteg för rätten vyrdige och vällärde mag. Lars Philipstadiensis, pastor i Kroppa socken, och uppviste hennes K. M:ts vår allernådigste drottnings bref, som var gifvet i Stockholm den 30 April år 1642, och bland annat lydde, att Lillefors, Slätebråtan, Stegelviken, Råglanda och Flottufvan, som tillförene hafva legat till Karlskoga socken, skulle derefter ligga till Kroppa socken och församling, att der gå till kyrka och utgöra sin rättighet till presten, besvärandes sig öfver de fyra be:te gårdars åboar, som voro Håkan Jonsson i Slätebråtan, Gulbrand Jonsson i Stegleviken, Olof Jonsson i Råglanda och Peder Simonsson i Flottufvan, att sedan dem samma kongl. bref är i fjor föreläset, jemväl ock i begynnelsen på detta året efter hans nåde landshöfdingens befallning, yttermera utaf fogden Mårten Drost tillsagdt, att de skulle rätta sig derefter, hafva de, efter gamle kyrkoherdens, hederlig och vällärde hr Jakobs inrådande icke velat sig dertill på ett och annat sätt beqväma, utan hålla så före, att de härutinnan måge göra hvad de vilja. Häremot ville fuller de anklagade i förstone ursäkta sig, att de icke skulle hafva hört utaf något sådant bref; men som dem straxt derefter uppå (tillfrågades) genom hvem, huruledes och på hvad tid och rum dem detta kunnogades, måste de omsider bekännat, säjandes kyrkoherden hafva dem intalt, att de skulle hålla rättigheten inne hos sig, till dess de fingo skrifva till superintendenten i Mariestad, att det måtte blifva som varit hafver. Pastor hr Jakob kunde icke heller neka sig hafva det, som bönderne bekände, gjort i den mening att försöka om socknen kunde blifva orifven. Som nu rätten hade tagit saken i betänkande, befann han skäligt, att ofvanbe:te gårdars åboar skulle hafva hållit sig till Kroppa församling och der förrättat sin gudstjenst, så ock utlagt sin rättighet allt ifrån den tiden de fingo höra högstbe:te H. K. M:ts bref derom; och blefvo tillsagde, att de skulle rätta sig derefter, böra ock detsamma göra här efter intill dess K. M:t nådigst täckes det sjelf förändra. Och det de här till hafva samma konungsliga bud och befallning, med kyrkoherden hr Jakobs inrådande, så obetänkt contraminerat: derföre kan rätten icke utan fälla hvar till sina 40 mark efter det 32 kap. Kon. B. L. L., och som de sjelfva föreburo sig hafva det gjort af enfaldighet, och hela allmogen med dem lfliteligen bådo om nåde, remitterade h. h:t landshöfdingen 1 med rätten detta uppå H. K. M:ts nådiga behag så vida, att de skulle böta 40 mark alle tillhopa, hälften kyrkoherden allena och hälften de andre tillhopa, efter hvarderas brott.» Några år senare eller 21 Februari 1648 utfärdade drottning Kristina sin »konfirmation för Kroppa bruksfolk och församlingen på åtskilliga vilkor», som blifvit beviljade och förunnade genom 1642 års här ofvan omförmälda resolution. Med vanlig frikostighet anslog drottningen sedermera, genom k. bref 24 November 1650, till »kyrkoherden vid Kroppa bruk 18—nd vyrdig och vällärde m:r Lars Nicolai» ej mindre än 30 tunnor spanmål, att årligen utgå af »Kroppa sockens behållna kyrkotionde till vidare vår förordning framdeles». 1 Krister Bonde, som bevistade ifrågavarande ting.