625 en af hr Olofs söner Zacharias Olai blef dess innehafvare. Han förskaffade sig drottning Kristinas konfirmation, dat. Stockholm 24 Mars 1647, å berörda hemman »Vestra Lunetorp, att odrifven njuta, bruka och be-Fäna. för den till oss och kronan deraf gående skatt och utlagor, alldeles å sätt och vis som förrige derå gifne bref i sjelfva bokstafven förmår och innehåller.» Vid tinget 9 Mars 1648 »Kom för rätten vällärde hr Zacharias Olai, komminister i Karlskoga socken, och gaf tillkänna huru som han hade haft tvänne nämdemän till att syna och se, huru det månde föreveta med V. Luntorp, när han begynte der bruka, begärandes att de måtte lagligen förhöras och deras vittnesbörd honom skriftligen meddelas under socknens insegel. I hvilko sinne Nils Eriksson i Lossebyn och Oluf Eriksson i Ullvetterstorp vittnade sig hafva besigtigat samma V. Luntorp, när hr Zacharias trädde der till, och icke funnit der ett hus utan dropp och röte, mer än tvänne lador, ej heller den ringaste gärdslestaka, utan åkern var med vall igengången och ängen mycket intagen af skogen; det nämden, så i pennan fattadt, bejakade hr Zacharias att gifvas under socknens insegel.» Under något af de följande åren lärer, på befallning af landshöfdingen Krister Bonde, befallningsman och häradsnämd hafva tillagt hemmanet det utrymme i egor och skog, som ansågs erforderligt för dess bestånd, dervid skillnaden blifvit utsatt att sträcka sig »linea recta» från Gällerås båtstad intill Elfkärrshusen och så vidare till Bregårdskullen, samt derifrån genom knärå till en stor tall på Mörtforshöjden och vidare genom knärå till en stor sten på Fiskebäcksudden vid sjön Lonn. Vidare är det kändt, att vid tinget 7 Maj 1653 »Gjordes en sådan förlikning emellan kapellanen hr Zacharias Olai i Lunntorpet samt Joen Nilsson och Oluf Töresson i Gälleråsen, tvistande om ett notekast midt för holmen i sjön Lunn, som de båda för detta hafva varit vane att häfda midt ut åt sjön, att det skola (de) här efter häfda hvar sin dag, be:te hr Zacharias om måndagen, de i Gälleråsen om tisdagen, han om onsdagen och de om torsdagen och så allt fort. Jemväl ock aftaltes med det samma att hr Zacharias skall få bruka den qvarnen med det, som de uppsatt hafva, och dermed vara i ett och annat åtskilde.» Emellertid synes denna förlikning icke hafva varit tillräckligt god för att kunna efterlefvas, ty vid ett följande ting, 31 Maj 1659, »Afsades, att om Joen Nilsson och Olof Töresson i Gälleråsen förvägra vyrdig hr Zacharias att mala i den qvarnen, som var dömdt om 1653 d. 7 Maj, så framt han inlägger så många penningar i qvarnen och byggningen som de andra, och om han nekar dem noftekastet, så skola de bägge böta hvar sina 6 mark för domqval.» Hr Zacharias, som var bosatt å gården och bemödade sig om dess förbättrande i alla afseenden, drunknade i Knapforsen 9 November 1668. Han efterlemnade flera barn, af hvilka sonen Johan Z:n Sylvius genom afnandling, dat. V. Lonntorp 9 Juni 1683, för 100 daler kpmt sålde sin arfsrätt i gården till en svåger Nils Eskilsson. Samme Johan Sylvius upplät sedermera genom bref, dat. Karlskoga prestegård 22 Januari 1691, den »stubberättighet» i samma hemman, som han hade köpt af sin broder Zacharias Sylvius, likaledes för 100 daler kpmt, till kyrkoherden i Karl- Noraskogs arkiv. II. 40