648 raste och kyrkogårdens utvidgande, som skall ske nästkommande vår, imellertid skola de, som inga delar haft i kyrkobalkarne, skaffa behållet timmer fram till dess utvidgning. 3. Samtycktes af dem, som kornhuset hålla skola, att de vid första snöföre skulle skaffa timmer fram och det i vår upptimra.» »Anno 1699 hölls socknestämma uti Karlskoga, närvarande länsman väl:d Måns Dahl och socknemännerna; då fordrades 1) på kyrkans skuld och några betalte interesset. 2) Vardt samtyckt att den, som ville påtaga sig att föra och förfärdiga socknestugan, skulle för all omkostnaden få 300 daler kpmt.» »Samma år den 5 November sattes vite emellan Måns Karlsson och Lars Larsson i Immen samt deras hustrur, att den, som först skulle yppa någon oenighet, måtte böta till kyrkan 9 mark smt.» »Anno 1700 den 10 Juni påmintes och inmantes kyrkones skuld, då några betalte både kapital och interesse. 2) Taltes om kornhuset, som än ogjordt är, oaktadt att det så ofta varit påmint och der emot utlofvadt att blifva uppbygdt.» Härmed upphöra de af Tingström och under hans tjenstetid förda protokoll. Han afled 13 Juli 1702. Nästa anteckning, som härefter förekommer i protokollsboken, är daterad 13 December 1703, då prosten Ludig Tollstadius »med en mycket zirlig oration och händers påläggande invigdt och tillsatt hr magistern Sven Leetström till körkoherde öfver Karlskoga församlingar». Denne höll sin första sockenstämma 30 Januari 1704 och redan 8 Maj samma år »beviljades af församlingen att i vinter framskaffa timmer och virke till korskyrka». Angående denna nya kyrkobyggnad hänvisas till följande afdelning. Några små utdrag ur Letströms protokoll torde dock äfven här böra meddelas. Sålunda heter det vid sockenstämman 15 Oktober 1705, bland annat, att »näst förmaning åtnöjde sig med godt samtycke församlingen, att hvar och en skulle ofvan för munnen putsa sitt skägg och hålla sig renlig, isynnerhet när han går till herrans nattvard», hvaraf torde framgå att bergsmännen i Nora och Karlskoga haft åtskilliga gemensamma olater vid denna tid. Huru olika medel, som vederbörande kyrkoherdar ansågo sig böra använda för att afhjelpa ett öfverklagadt ondt, kan man lätt finna vid en jemförelse mellan här ofvan anförda korta protokollsutdrag och den uppsats om »skäggklippning i Nora kyrka 1695», som på annat ställe meddelas 1. Vid nyss berörda sockenstämma i Karlskoga blef jemväl »afsagt inalles, att intet graföl eller förplägning skall ske vid begrafningar lördagsafton eller söndagsmorgon, och äfvenså om högtids- och helgedagar, på det ett oskickeligt och ogudaktigt lefverne, som derigenom ske kan, må hindras och gudstjensten befordras». Vid en följande stämma, 20 Maj 1706, »förmantes till gudelighet och kristlig vandel att föra, och att intet gå ut ur kyrkan förr än gudstjensten med välsignelsen och fader vår är slutin, och att infinna sig vid gudstjensten i rättan tid». Af de ordalag, som här begagnas, torde man kunna draga den slutsats att den nybygda kyrkan redan vid denna tid var så pass färdig, att den kunde användas för gudstjensten. 1 Jfr sid. 118 här ofvan.