659 Riddaren Lars Magnussons bytes- och fastebref å gården Näs i Vermland och nybygget Möckelsbodar i Nerike till Riseberga kloster mot gods i Lidavik; dat. Riseberga 21 Oktober 1336. Original på pergament i Riksarkivet. — Förut tryckt i Svenskt diplomatarium IV: 530. Noraskog III: 206. Omnibus presens scriptum cernentibus, Laurencius Magnusson miles, in domino salutem sempiternam. Nouerint vniuersi, me curiam meam in Næsi, in Wærmalandia sitam, et coloniam quandam dictam Mykrisbodher in Nericia, cum agris, pratis, siluis, pascuis, piscariis, insolis (1) et aliis predictarum duarum curiarum adiacenciis quibuscumque, quomodolibet nominatis, infra sepes et extra, prope vel remote positis, religiose domine, domine Rangfridi, abbatisse in Risaberghum, et toti conuentui ibidem, racione cambii, hoc est pro bonis eius in Lidhawik dimisisse, vendidisse; presentibus discretis viris Iboaro Hunuidsson et fratre suo Benedicto, Clemente in Thæxlu, Olauo in Stawbodhom, Siggone in Æglæstum, Siggone Siggæson, Suenone Hidhinsson et Eschillo Quallulfsson, fæstumannum dictis, et Nicolao in Frowi, skilamanni dicto, legaliter et scotasse, omni impedicione preexcepta. Scriptum Rijsaberghum Anno domini M° CCC? tricesimo sexto, die vndecim milinm virginum, meo sub sigillo in testimonium et maiorem euidenciam premissorum. På frånsidan: Littera de Næs in Vermeland et Myklesbodha in Næricia. Sigillet bortfallet från den ur brefvet klippta remsan. OÖfversättning. Allom dem detta bref se, helsar jag Lars Magnusson riddare everldliga med Gudi. Det vare allom veterligt, att jag afträdt och lagligen upplåtit min gård i Näs, liggande i Vermland, och ett nybygge, Möckelsbodar benämdt, i Nerike, med åker, äng, skog, betesmark, fiske och underlydande, och allt hvad till dessa gårdar hörer, med hvad namn det nämnas må, inom hägnad och utom, när och fjerran, utan allt hinder, till fru Rangfrid, abbedissa i Riseberga, och konventet derstädes, nämligen i utbyte mot klostrets gods i Lidavik. Närvarandes gode män Joar Hunvidsson och hans broder Bengt, Klement i Thæxlu (Käxle), Olof i Stavboda, Sigge i Æglestum (Elgesta), Sigge Siggesson, Sven Hidensson och Eskil Qvalulfsson såsom fastemän, samt Nikolaus i Frövi såsom forskælaman 1. Skrifvet Riseberga i herrans år 1336, elfva tusen jungfrurs dag, under mitt signet. Bytesbref af Lafverins i Backa till hustru Ingegerd Niklisdotter å klostertorpet vid Möckelsbodar i utbyte mot Sällven; dat. 15 Februari 1403. Orig. på perg. i Upsala univ. bibl. 2 Allum mannum thetta bref hora ok se helsa jak Laffverinst a Bakka 1 Forskælaman, forskiælaman kallades den, som förde ordet för fastarne eller fastemännen vid de tillfällen då sådana skulle vara närvarande. I Vestgötalagen kallas opolfastir åtta af de nio gode män eller fastar, som voro närvarande vid köp och förpantning af jord; den nionde, som var den förnämste eller ordförande, kallades styrifaster. Jfr SCHLYTERS ordbok till Sveriges gamla lagar. 2 Förut tryckt i Sv. dipl. från 1401, utg. af C. SILFVERSTOLPFE, I: 214.