Tiderna förändras. I Noraskogs arkiv, andra nyss utkomna häftet, meddelas följande utdrag af protokollet, hållet uti bondeståndet vid riksdagen i Stockholm 6 Augusti 1772: S. d. De bevekliga skäl och omständigheter, som uti riksdagsfullmäktigens ifrån Nora bergslag Per Perssons hosföljande memorial blifvit förestälte, ha gifvit bondeståndet anledning att under ömt öfvervägande taga, huru den här i riket uppstegne dyrhet i synnerhet på spannemål och salt, såsom ibland alla varor de mest oundgängeliga, måste till allmänhetens och särdeles de fattigas lisa och undsättning hindras och afböjas. Vid bekymmersam öfverläggning angående säkraste utvägars vidtagande fill förekommande af salt- och spannemälsbrist och dyrhet, fant bondeståndet bästa hjälpemedlet däremot böra sökas uti en fri och obehindrad tillförsel af dessa nödvändighetsvaror. Presteståndet hade förut afstyrkt förnyad tullfrihet såsom orsakande kronan minskning i inkomster och borgareståndet förestälde de andra stånden att en sådan tullfrihet som bönderne begärt vore »enda och rätta vägen att efter hand alldeles ödelägga handel och sjöfart, städer och borgerskap samt omsider bringa riket åtminstone under utländskt handelsok, om ej dess själfständighet tillika förlorades». Dagens Nyheter för 20 Maj 1891 yttrade om samma häfte: »Noraskogs arkiv». Af den kultur-, bergs- och riksdagshistoriska studie med förestående titel, som utgifves af den outtröttlige arkivforskaren, riksdagsmannen Joh. Johansson i Noraskog, har nu utkommit ett andra häfte, börjande med tiden närmast före Gustaf III:s statskupp. I en serie monografier öfver riksdagsmän från vestra bergslagen skildrar förf. seder och förhållanden inom den tidens bondestånd och i hembygden. Galleriet börjar med Per Persson i Vassland, under hvilkens riksdagsmannatid ståndet bl. a. en gång hade tillfälle att uttala sig för »fri och obehindrad tillförsel» af — spanmål. Äfven förekom på den tiden att bondeståndet gjorde svårigheter vid första hufvudtiteln, vare sig det gälde att bevilja höjdt apanage åt en enkedrottning (ståndet önskade »precise veta hvad det beviljade») eller brudskatt åt en kronprinsessa. Bondeståndets historia visar sig här som ständigt eljest som en historia om en oafbruten kamp för lindringar i tryckande pålagor och för begränsning af rådande förtryck från herremännens sida. Åtskilliga vigtiga epoker af vårt statslif beröras, såsom Norrköpings riksdag, der Toll skrämde bönderna att afstå från sina prutningsförsök och vara »alle undergifna k. m:ts nådiga vilja», 1809 års riksdag, der de fåfängt kämpade för privilegiiparagrafens utstrykande ur den nya regeringsformen, 1812 års riksdag, då de utan protest medgåfvo allmän nationalbeväring, o. s. v. Ur den vid sistnämnda riksdag antagna bevillningsförordningen anföres en mängd karakteristiska utdrag. Så t. ex. skatten för rättigheten att begagna snus och tobak, en skatt som utgick med 12 skilling för hvarje ståndsperson och 6 skilling för allmogemän, tjenare och arbetare och som föranledde upprättande af längder med förteckning på alla som afsade sig bruket af ifrågavarande njutningsämnen. Vidare de många bevillningspunkterna rörande bruket af sidentyg, halsband, fickur, »näsklämmare», promenadkäppar m. m., att ej tala om skatten för kammartjenare, taffeltäckare, jägare, m. m., ja, till och med för huskaplaner. Bredvid dessa skattefrågor af allmänt intresse afhandlas sådana som särskildt röra bergslagen och som utgöra grenar af de stora skattereformfrågor som under hela detta århundrade sysselsatt statsmakterna. I en monografi öfver Flosjötorps gård och dess egare har författaren