9 blygsamma appell icke finner sitt rätta svar, är det vår oförgripliga mening att det allmänna har skyldighet att skänka herr Johansson sitt stöd. Stockholms-Tidningen n:r 297, 22 December 1891 : Noraskogs arkiv, bergshistoriska samlingar och anteckningar, föreligger färdigt med sitt digra första band, hvaraf tredje häftet nu utkommit. Nora och Lindes bergslag hafva fått en minutiöst samvetsgrann, ytterst intresserad historisk skildrare i detta arbetes utgifvare, riksdagsmannen Johan Johansson i Noraskog. Det nu sist utkomna häftet upptages till stor del af redogörelser för märkliga bergsmansslägter och familjegårdar vid sidan af historiska anteckningar om Lindes bergslag och stad, allt sammanfördt med en samlareflit och en kärlek till fosterbygden, som äro värda det allra största erkännande och som vore förtjenta af en vida större uppmuntran, än den, som kommit detta arbete till del, enligt hvad utgifvaren skrifver, då han tillkännagifver, att det torde vara ovisst om någon följande del utkommer, då vilkoret derför, ett tillräckligt antal betalande subskribenter, icke synes vara fyldt. Att dessa samlingar innehålla mycket af högt kulturhistoriskt och genealogiskt värde, är alldeles obestridligt. Aftonbladet n:r 2, 4 Januari 1892: Noraskogs arkiv. Första bandet, omfattande tre häften, af detta stora arbete föreligger nu afslutadt. Det 640 sidor dryga bandet utgör ett lysande bevis på författarens, riksdagsmannen J. JOHANSSON, samlareflit, goda omdöme och energi. Det gör derför ett nedslående intryck att finna hr Johansson i ett slutord till sista häftet förklara, att det är mycket osäkert, huruvida ett andra band kan vara att framdeles förvänta. Skälet är ingalunda någon brist på materiel till nya »bergshistoriska samlingar och anteckningar», utan att erforderlig garanti för utgifningskostnadernas ersättande saknas. Hr Johansson yttrar: »Man kunde väl tycka att en utgift af tre kronor för ett häfte af samma art och beskaffenhet som detta — en utgift, som möjligen kunde återkomma hvart eller hvartannat år — icke borde vara oöfvervinnelig för ett antal af 300 upplysta män och qvinnor bland bergslagernas invånare, men erfarenheten har, åtminstone hittils, visat motsatsen. Icke ens den sällsynta företeelsen att någon vill egna tid och krafter åt anteckningar om sin hembygd i stället för att deltaga i sällskapslif och dylikt, en företeelse desto mera sällsynt, som den kanske icke inträffar en gång under hvart århundrade, — har kunnat öfvervinna den eljest icke ovanliga nyfikenheten. Om således utgifningen af »Noraskogs arkiv» med detta tredje häfte skulle komma att helt och hållet afstanna, må ett sådant förhållande godhetsfullt icke läggas ensamt mig till last. Oafsedt huru det än må komma att ställa sig med en fortsatt utgifning, skall jag dock fortfarande tacksamt mottaga så väl nyare meddelanden, som de äldre handlingar angående bergslagsförhållanden, hvilka kunna ställas till mitt förfogande. Förr eller senare torde dessa öfverlemnas till en sådan offentlig anstalt, der de kunna blifva till gagn för efterkommande.» För hela vårt lands och särskildt vår bergslagshistorias skull vilja vi i det längsta hoppas, att det dock måtte bli hr Johansson förunnadt att sjelf få fortsätta det arbete han med så mycken framgång påbegynt och fört ett så vackert stycke framåt.