18 fulle och mest offervillige häfdatecknare, vore det rent af skam att lemna honom i saknad af den blygsamma uppmuntran han begär, och hvartill han är långt mera berättigad än de fleste som arbetat på detta fält. Till alla dessa välvilliga uttalanden af gynnare och vänner må det tillåtas att foga en anmärkning. Det kan visserligen beklagas att »Noraskogs arkiv» ej är tillgängligt i bokhandeln och derigenom mera svåråtkomligt. Men det torde böra medgifvas att en reqvisition hos utg., antingen den sker muntligt eller skriftligt — på ett femöres brefkort! — icke bör vara särdeles besvärlig, åtminstone icke svårare än att reqvirera t. ex. en låda cigarrer eller dylikt. Hvilketdera, som i verkligheten sedermera lemnar den reelaste behållningen — cigarrlådan eller första bandet af arkivet — den frågan torde icke heller vara qvistig att besvara. Vår berömde TerGxnfR skref en gång i tiden till en af sina förtrogne vänner, att vissa kommissionärer och bokhandlare »väl nöja sig med femtio procent af försäljningssumman för sitt besvär, men med vilkor att aldrig utbetala de återstående femtio». Min erfarenhet i detta hänseende har varit föga lyckligare. Väl är provisionen nedsatt till 30 à 33 1/3 procent af bokpriset, men slutredovisningen sker med den största långsamhet — om den någonsin sker. Jag har ännu att fordra slutlig redovisning för skrifter, utlemnade i början af 1880-talet. Då så är förhållandet och då för öfrigt min afsättning genom bokhandeln inskränkt sig till en obetydlighet, bör det ej förundra någon att jag icke utlemnar »Noraskogs arkiv» på detta sätt utan föredrar att sjelf afyttra mina exemplar och spara den utgift, som kallas bokhandelsprovision.