Lindesås såsom kyrkoby. Den äldsta handling om bygden, som för närvarande är känd, lärer vara konung Magnus Erikssons ordning och stadga för Noreberg, gifven 24 Februari 1354, hvari det heter att »Lindaberg» och några andra bergslagsorter skulle hafva samma lag och rätt som gamla Norbergs bergslag. Drotset Bo Jonsson (Grip eller Griphufvud), hvilken såsom pant af kronan innehade en å Towabodha (Kofverboda) ägor i Lindes socken belägen hyttestad (hytteställe) afstod, enligt bref dat. Arboga 3 Mars 1383, samma pant med åtföljande frälserätt till Vadstena kloster och meddelade, å konungens och kronans vägnar, Birger i Bor rättighet att för klostrets räkning därstädes uppföra en hytta, med förbindelse dock för Birger att till detta frälse ej draga mera folk än han hade i sin gård. De knapphändiga upplysningar, som för öfrigt äro att tillgå om Lindes bergslag under medeltiden, inskränka sig därtill, att i en omkring år 1413 upprättad s. k. skattebok »Lindzeberg» blifvit upptaget såsom utgörande i årlig ränta eller skatt 5 läster osmundsjern; att Arboga med »bergslagen däromkring af sölf och bly», hvilken bergslag efter all sannolikhet motsvarade Lindesberg, som 1420 innehades af konung Eriks af Pommern kapellan Nikolaus, var inbegripet i det storartadt tillämnade lifgeding åt sin drottning Filippa, hvarom nämde konung samma år skall hafva förordnat; att koppar- och silfverbrukning inom Lindes bergslag ägt rum under konung Karl Knutssons tid (1448—1470) dels vid Håkansbo koppargrufvor och dels vid Guldsmedshytte silfvergrufvor 1; att »her Peder Jonisson, kyrkioprest i Lijndes soken, som och kallas Lijndsåås», anföres med Mårten Bonneatz, konungens fogde härstädes, såsom vittne i ett salubref på jord 1462; att i ett fastebref på en tomt i Arboga, utfärdadt af magisftraten därstädes 18 Mars 1465, »Hidin Pædersson, bergxfogote på Lindizbergh», anföres som vittne; samt att bergsmän och allmoge å Noreskoga och Lindesberg i broderlig förening deltagit i de politiska rörelser under Sturarnas tidehvarf, som på annat ställe utförligen omtalats. Slutlgen må icke heller glömmas det bref från Lindesberg, antagligen till riksföreståndaren Svante Sture, hvari bergsmännen härstädes kärligen bedja att för Guds skull och för sin fattigdoms skull slippa ett tillämnadt besök. De förklarade sig nämligen icke ha råd att så mottaga sin herre och husbonde som vederborde, emedan de under året lidit af vattenbrist, så att deras brukningar blifvit eftersatta, hvarjemte de upptagit en svår grufva, som icke varit brukad i en mansålder och hvarpå de nedlagt mycken kostnad 2. 1 Från denna tid omtalas i 1547 års fogdehandling, att på Lindesås fanns ett »boderum», där ett konung Karls hus var bygdt, som användes till förvaringsrum. Jfr »om Noraskog», II: 173. 2 Jfr Noraskogs arkiv, 1: 401, 402 med där anförda källor. För sammanhangets skull har föregående öfversigt, något förkortad, här åter blifvit meddelad.