36 spanmål. Hon var enka efter den förut omtalade Nils Staffansson (sid. 25), som enligt brefvet stupat under kriget i Lifland. Sjelf synes Anna aflidit omkring 1628. Genom ett annat bref, dat. 15 April 1609, hade en konungens trotjenare, »manhaftig Johan Bengtsson», erhållit skattefrihet under sin och sin hustrus lifstid dels för ett hemman, beläget i Österbotten, »hennes rätta fäderne, så ock ett hans fädernehemman i Lindesberg liggandes, Lindesås benämdt». Sedan mannen aflidit, utverkade hans enka Fordel sig ett k. konfirmationsbref, dat. Stockholm 6 Oktober 1612, att fortfarande i sin lifstid åtnjuta samma skattefrihet. Att denna tids knekteutskrifningar i allmänhet voro föga omtyckta, kan illustreras med ett exempel äfven från Lindesås, som finnes antecknadt i 1607 års fogdehandling. Det heter däri, att »Finnolf Guldsmed blef lagligen skrifven till landsknekt; sedan rymde med hustru och barn; därföre blef gården öde». Man behagade jemföra hvad förut (sid. 16) yttrats om den föregående tidens ödesgårdar. Här må äfven redogöras för ett litet byggnadsföretag, hvarom det heter i räkenskapen: »Är kommet till en bod vid Lindesås, som på detta år 1612 är uppbygd till K. M:ts behof: bottnebräder 1 tolft, näfver 41/2 skeppund, stockar 94»; och vidare: »hafver Erik, byggemästare vid Lindesås, bekommit, sjelf fjerde, för en bod han hafver uppbygdt vid Lindesås med sin egen omkostnad: penningar 4 daler, spanmål 4 tunnor, stångjern 21/2 skeppund». Detta är all den redovisning för bodbyggnaden som meddelas, och ungefär på samma sätt äro alla kronans räkenskaper vid denna tid uppstälda. Slutligen kan tilläggas att längderna öfver hjonelagspenningarna upptaga den skattskyldiga befolkningen vid Lindesås till omkring 50 hjonelag, bestående af man och hustru, hvartill komma drängar och pigor, eller hemmavarande vuxna barn, till omkring 25 personer. Då antagligen de skattefrias antal voro fullt ut lika många, skulle folkmängden vid Karl IX:s död kunna beräknas utgöra vid pass 250 själar.