52 — Uppbud. Hjeltehagen uppbjudes första gången; ligger ut vid åna. Peder Hinderssons gård vid Åsen uppbjudes andra gången. Joen Anderssons vret vid Lindesås uppbjudes andra gången. Nybergs-Peders rud emellan Björkhyttan och Asen uppbjudes tredje ången. g vret uti Stackerudet, ofvanför Jakob klockares vret, uppbjudes tredje gången. Den 14 Maj 1617 hölls laga ting vid Lindesås, uti K. M:ts trotjenares och bergsbefallningsmans, den ärlige och välaktade Mikel Hinderssons närvaro. — Edsöresbrott. Samma tid kom för rätta hustru Ingrid, s. Mats Urväders efterlefverska, boendes vid Lindesås, och klagade att Jöns Olufsson, en landsknekt, född uti Egby socken, hafver varit hemma hos henne och druckit sex kannor öl, och fått henne en daler uti pant. Då hafver han gjort sig onyttig och slagit sönder för henne en kanna och ett stop; då hafver hon sagt till honom, det är söndagsnatt, gack din väg, och fått honom sin daler igen. Så hafver han fört henne ut, med en dragen värja, att hon måtte ligga om natten med sitt barn uti Henrik Formers svinhus, och skurit sönder ett förlåt för henne, och om morgonen när han gick dädan, tog han bort utur kammarfönstret för henne en sölfring, och satte honom uti pant hos Oluf Joensson för två kannor öl; där måtte hon lösa honom igen. Han hafver ock varit hos en enka, vid namn långa Lasses Anna och druckit, då hafver hon gått ut ifrån honom och lagt sig uti en bod, där som hennes husman låg med sin hustru. Dit hafver han kommit efter henne; så måtte hon åter rymma undan honom och in till Jöns Skräddares; dit hafver han ock kommit efter henne. Han hafver ock med tre andra landsknektar gått utaf sitt herberge och tagit med sig Villams Jakob, Anders Andersson och Peder Larsson, och öfverfallit två gamla finnar hos Oluf Joensson vid Lindesås, hvilka voro vägfarande män, hemma sunnanför Örebro, och hafva de slagit den ena finnen ganska illa, både blå och blodig. Han hafver ock med två andra landsknektar, Anders Fris och Anders Nilsson, tagit olofvandes en jernstör uti lille Anders Skomakares förstuga vid Nora, och burit honom till Sven Larssons på tomten, och druckit honom bort för fem kannor öl och bedit Skotte-Pelle till gäst därpå. Nämden kunde icke fria honom för edsöresbrott. Sköts till den konungslige hofrätts förklaring. — Skuldfordran. Bertil Hindersson [sal. hr Krister Klaessons tjenare] kräfver utaf Oluf Skinnare vid Åsen uppå sin herres’ vägnar 30 skepp. tackjern, där på han säger sig hafva hans handskrift. Och Oluf säger sig hafva betalt, som han kan minnas, hos Oluf Månsson i Löda 11 skepp., hos Erik Jåpson på Korberget 6 skepp., hos Erik Ersson ibm 5 skepp. Och hafver Oluf Skinnare en sedel utaf Mikel Larsson, dat. den 14 Juni 1601 att han hafver honom allt betalt. Uppsatt här med till dess handskriften kommer tillstädes. Anders Lydikien kräfver utaf Urfegs Ingrid tu skeppund stångjern; ett skepp. skall betalas till Mikelsmesso, det andra till jul. 1 Nämligen sonen Maurits Kristersson.