54 En vret, som herr Daniel köpt hafver utaf Helges efterlefverska, uppbjudes andra gången. Hjeltehagen ut vid åna uppbjudes tredje gången. Den 15 December 1617 hölls laga ting vid Lindesås uti den ädle och välbördige Karl Bondes, kammarråd, samt H. K. M:ts trotjenares och bergsbefallningsmans, den ärlige och välaktade Mikel Hinderssons närvaro. — EFdsöresbrott. Hans Månsson och Anders Toresson på Korberget hafva druckit under söndagsmessan, och kommit uti klockarestugan, och ställt sig onyttige emot bergsfogden med onyttige ord, och Anders Toresson hafver öfverfallit Joen Nilsson i Torp uppå klockaregården, och rifvit honom uti skägget; och sedan efter middagen hafver han slagit Asmus Skomakare ute på gatan ett munslag. Nämden kunde intet fria honom för edsöresbrott; dock på höge öfverhetenes n. behag, och för gode mäns bön skull, skonter med 40 ℔. Och Hans Månsson skall gifva till kyrkan 1/2 skepp. stångjern. — Konungssaken 26 † 16 ortiger. Häradssaken 13 8 ortiger. — Fualsk beskyllning. Samma tid kom för rätta dygdesam matrona, hustru Ingeborg, ärlig och förståndig Mats Salomonssons svära, boendes vid Lindesås, och klagligen gaf tillkänna, att Nils Svensson på Snuggan hafver låtit falla nåägra ord om henne, som hennes ära och goda rykte angår. Och hafver det sig så tilldragit, att Nils Svensson, med några andre, hafver suttit och druckit, då hafver han sagt till Erik Nilsson, Nils Sigfridssons son: lefver Mats Salomonssons hustrus fader än? Då hafver han svarat, intet hafver jag känt honom, jag hörer att han är döder. Så hafver Nils Svensson sagt: han lefver än, det är Lasse Stark. Då hafver Anders Larsson i Forneboda bedit honom icke sådant säja, utan hafva där med fördrag, men han hafver honom intet velat lyda, utan brukat sin onyttige mun. Detta vittnar föreskrefne Anders Larsson i Forneboda och Hans Andersson på Björkhyttan, med svornom ed å bok. Och efter han sådant icke ville bevisa ej heller kunde, blef förbe:de hustru Ingeborg utaf nämden frisagd, och han blef saker till 40 9. — Konungssaken 26 16 ortiger. Häradssaken 13 8 ortiger. — Öfverfall. Peder Hindersson, en finne, klagar, att Mikel Hinderssons tjenare Anders Lax och Anders Nilssson, hafva varit utskickade utaf bergsfogden Anders Olufsson att taga några finnar till kronones bruk. Då hafva de öfverfallit honom, och slagit honom några blodviten uti hufyudet och huggit honom med en värja uti handen, så att han hafver ett krokot finger, och stuckit honom uti armen, och tagit utaf honom K. M:ts bref, samt med Mikel Hinderssons bref, som han hade uppå att upptaga torpställe, och en långbössa, hvilken han icke än hafver igenbekommit, och häfvit öfverända Mats Finnes bord med mat och allo. Dock beskyller han mera Anders Lax än som den andra; och efter de sig så oskickeliga hafva förhållit, och hafva intet till att böta med, blefvo de utaf bergsbefallningsmannen Mikel Hindersson straffade med jern och fängelse. — Aktenskapsjäf. Samma tid framlade uti rätten ärlig och vällärd man, herr Daniel, kyrkoherde vid Linde, den vyrdige fadrens bispens bref uti Vesterås, förmälandes, att Peder Fremundsson uppå Gränshyttone skulle efterlåtas att inträda uti äktenskap med Oluf Larssons dotter uppå för:de