1624 års jordebok. ackjernstiondens införande 1608 hade, utom andra verkningar, äfven till följd upprättandet af ny jordebok för Nora och Lindes fögderi, uppstäld efter nya grunder. Dessa åter påverkades i sin mån af de nya och ökade utskylder, förorsakade af ständiga krig, hvilka utskylder i regeln skulle utgöras efter hemmantalet. Det blef därigenom nödvändigt att gifva stadga åt detta hemmantal, som visserligen förut icke var alldeles okändt, men i detta fögderi hufvudsakligen bestämdes af innebafvande hytteandelar, hvilka kunde vexla efter bergsmannens förmåga att åstadkomma råmateriel för sin jerntillverkning. De gamla jordeböckerna, som utan noggrann kollationering afskrefvos från det ena året till det andra, blefvo småningom allt mera oefterrättliga, när det gälde att bestämma bergsmännens skattskyldighet. Den i 1611 års fogdehandling intagna jordeboken kan sägas vara den sista af det gamla slaget för Nora-Lindes fögderi; ty den jordebok, som därefter återfinnes i 1619 års räkenskap är egentligen blott en afskrift af 1609 års jordebok 1, hvilken, betecknande nog, man sökt göra användbar genom att ändra — årtalet. En bidragande orsak till förändring af den gamla jordeboksuppställningen var äfven det »nya system» af statsinkomsternas förpaktande till »arrendatorer», som från 1621 begynte tillämpas både här och annorstädes.. Däraf följde åter en värdering i penningar af skattepersedlarna, som ej förut varit vanlig, och som just icke heller bidrog till skattebördornas lättande. Den nya jordeboken inledes med en s. k. undervisning om de utgående räntornas olika beskaffenhet. När tackjernstionden infördes, hette det visserligen så vackert, att den nya beskattningsformen med en tiondedel af tillverkningen skulle utgöras såsom ersättning för den gamla hytte- och hammarskatten, för månadspenningarna, för det årliga skattejernet, »desslikes för de kol», som utgjordes för jernet; med ett ord man skulle slippa en hel del af de gamla pålagorna. Men sedan tiondejernssystemet väl börjat tillämpas, uppstod oupphörligt nya behof för statens räkning, hufvudsakligen i cch för de inom fögderiet belägna kronobrukens underhåll. Den forna dagsverksskyldigheten eller skyldigheten att årligen »hålla drängar vid kronans bruk» hade vid århundradets början blifvit förvandlad till s. k. drängejern, men då Gyttorps bruk anlades, uppstod nytt behof af dagsverken, hvilkas antal småningom ökades till ej mindre än 10 om året af hvarje helbesuten gård; vidare behöfdes »malmkörsel» till bruket och »skjutsfärder» därifrån, vanligen till Arboga och Örebro. 1 Ett sammandrag af denna jordebok finnes intaget i »Vederlaget för tackjernstionden» sid. 48 och följ.