e2 Kom föoör rätten Frans Eriksson Lissman 1 klagade och kärade till Erik Joensson, fordom befallningsman vid Nora, att han sjelf af eget bevåg, tycke och god vilja utan nämdens vetskap hade skattlagt ett torp, benämdt Svensboda, och det lagt för ett helt bergsmanshemman, som andre hemman, där det tillförene intet mera hade legat än för ett skeppund stadga; där till Erik Joensson svarade, det hade sig därmed så i sanning icke som Frans föregaf, utan därmed var så tillgått: När m:r Hybbert hade arrenderat bergslagerna 2, och Erik Joensson nu var blefven hans befallningsman, då är be:te Erik Joensson af åtskillige kammarråds och ståthållares bref och befallning vordet pålagdt, att med första leverera i Kammaren en viss, oförfalskad och riktig jordebok uppå alla hemmanen, hele, halfve och fjerndels och åttondedels. Erik Joensson, som då var nykommen och i bergslagen alldeles okunnig, efter han sjelf intet visste huru han sig därutinnan skulle skicka, gick han till en gammal bergsskrifvare, som bäst af bergslagen, dess hemman och lägenheter, besked visste, Kristofer Klaesson benämd3. Denne bad han att han ville sig en viss och oförfalskad mantalslängd öfver bergslagen med första förfärdiga och meddela, det skrifvaren så efterkommit hade och Erik Joensson levererat en mantalslängd, hvilken Erik Joensson, på det han måtte förfara om hon var just och utan mangel 4, fördenskull i socknestufvorna för nämden och allmogen, som där då tillstädes voro, i åtskilliga gånger lät uppläsa och publicera, begärandes att de af nämden, som då tillstädes voro, ville gifva tillkänna, om däri något fel vore, att det måtte rättas förr än han henne sände till K. M:ts räknekammare. Som de nu intet fel sade sig därutinnan förnimma, lät Erik Joensson henne renskrifva och af lagläsaren Torbjörn Engelbrektsson i några af nämdens närvaro åter på nytt uppläsa, försegla och med bergssignete undertrycka och konfirmera, och därmed sända till Kammaren, det bergsfogden Hans Nilsson samt någre af nämden sade sig än minnas; och efter i bergslängderna Svensbo var infördt för ett helt hemman, nämden intet däremot sagdt, utan med sitt tigande samtyckt, så är ock sedan skatten däraf för ett helt hemman uppburen och utfordrad, hvartill Erik Joensson icke kan vara skulden, som sin flit hafver gjort att mantalslängderna så mycket möjligt vore måtte rätt hafva blifvit, utan om något därigenom vore honom för när skedt, då vore skrifvaren och de utaf nämden där till orsaken, som sådant hört, vetat och intet förändrat hafva. Härmed var denna sak slutbehandlad. Svensboda, sedermera kalladt Hofmanstorp, utgör än i dag ett helt hemman. På samma gång har ock en undrande och spörjande efterverld erhållit visshet om huru 1624 års jordebok tillkommit. 1 En son till förutnämde lagläsaren Erik Andersson. Jfr MunokTEeLLS herdaminne III: 461. 2 Hubert Gillisson de Besche erhöll kontrakt härom 3 Febr. 1623. Jfr Noraskogs arkiv I: 2. 3 Dennce, hvars namn skrifves ömsom Kristofer Klaesson, och ömsom Kristofer Karlsson, tjenstgjorde hufvudsakligen i Nora och var emellanåt stationerad vid Gyttorps bruk. 4 Riktig och utan fel. 5 Efterträdde Erik Andersson i denna egenskap och tjenstgjorde i 4 à 5 år.