99 Anno 1633 den 27 Oktober hölls laga ting med allmogen af Lindesbergslagen uti Lindes socknestuga. Närvarandes arrendatoren ärlig och välaktad Andreas Dress samt ärlig välaktad Sten Andersson vid Lindesås. — Lindesby hemman. Item blef af rätten afsagdt, att efter Hans Eriksson i Linde upptager det hemmanet hans broder (Lars Eriksson) hafver bott uppå, där uti hans broders barn äga uti en treding: därföre skall Hans deras del bygga efter lag, samt pålades honom därför göra räkenskap hvart år. Item kom för rätten h:o Elisabet, sal. Lars Erikssons efterlåtne enka uti Linde, och kärade till be:te Hans Eriksson, fordrandes af honom refusion eller betalning för de många och stora expenser, såsom rättegångs och andra hon hafver kostat och användt till gårdsens nytta, däruppå hon i rätten inlade en räkning, däremot Hans svarade, förmenandes sig kunna bevisa sig icke mindre hafva utstått på samma sätt för gården; hvarföre afsades att några gode män af rätten skola förhöra deras räkning, och hvilkendera mer hafver kostat, det honom icke borde, skall det dette blifva refunderat och betalt. Item blef af rätten afsagdt, att för:te Hans Eriksson betalar be:te h:o Elisabet sex l:℔ osmundsjern, för det henne rester uppå en smidesdag Hans hafver brukat. — Klandertalan om en vret. Item. Kom för rätten Göran Andersson, klockare vid Åsen, och kärade till Henrik Olufsson, klandrandes en vret, som olagligen skall vara ifrån kommen hans gård. Denne sak blef efterfrågad huru han hänger tillhopa. Då berättade Anders Eriksson vid Guldsmedshyttan, rådman, att i förstone ägde Mats Salmonssons svära hela jden och vreten Göran nu klandrar. När nu Anders svåger bekom ats Salmonssons hustru syster och flyttade in på samma gård, flyttade Mats Salmonsson undan i Mats Salmonssons gård. Dit förde han en treding i vreten med sig, en treding behöll hans svära till gården och en treding brukar den ene systern än i dag. Sedan Mats Salmonssons svära blef död, tog Mats Salmonsson hennes treding till sig. Dessa tvänne tredingar tog oftabe:te Mats Salmonsson och satte i pant till Joen Eriksson i Arboga, hvilken dem hade i pant ifrån år 1629 och till 30, nämligen ett år. Sedan han blef död ärfde hans broder Engelbrekt Eriksson panten efter sin broder, som död blef, hvilken pant Joen Bång inlöste af be:te Engelbrekt för sexton daler, därför Joen hafver gifvit kronan utlagor. Detta berättade Anders; dock huru om denne saken (än) kan vara, extenderades och föreslogs parterna en förlikning, såsom ock hände att, sedan de ute hade förlikts, kommo de för rätten och gåfvo tillkänna, att de hafva sålunda ackorderat och ense blifne, att Henrik Olufsson, som vreten köpt hafver, skall bruka honom i tu år; sedan skall Göran lösa honom till gården igen. — Item kom för rätta Lars Bengtsson vid Lindesås och tillsporde rätten om honom icke lofligit måtte vara att försälja en gård, som omyndiga barn äga och han är målsman före, efter gården ock eljest står och förfaller; hvilket ock efter nämden (sade) så sant vara, kunde honom det icke förvägras, dock till (att) bättra, efter som lag säger, den del han är målsman för.