102 årlig s. k. stadgeränta af 16 l:℔ osmundsjern, hvilket nya hemman därefter i jordeboken upptages såsom hörande till Lindes socken. Samtidigt afläts från rikskammarråden följande bref, dat. Stockholm 22 Juni 1632, till Karl Bonde angående Lindesåsboarnas ägor: »Johan Kasimir etc. och underskrefne etc. Vår helsan etc. Såsom, hr ståthållare Karl Bonde, oss är presenterad en kopia af högloflig i hugkommelse sal. konung Gustafs bref, i Augusti 1554 på Kägleholm daterat, hvarutinnan förmäles att Lindesåsboarna är till behaglig tid efterlåtet några skogsdelar, att bruka sig till vedebrand, och emedan de hafva sammastädes röjt sig åker och ängsvretar af några bolbys ägor, hvar uppå som oftast skall klandradt vara, och nu hvar sin andel igen fordrar. Alltså ville ståthållaren härom ransaka och sådana ägor låta kronan till godo skattlägga, antingen bolbyn eller ock Lindesåsboarna sådant att bruka af ståthållaren kan tillåtet blifva. Gudi befallad. Johan Casimir, Pfalzgrefve. P. Ärlandsson. O. Eriksson.» 1 Någon handling angående den sålunda anbefalda ransakningen har ej återfunnits. Måhända blefvo bolby-hemmanens ägare mindre angelägna att återfordra de af Lindesåsboarna uppodlade skogslotterna, sedan de erfarit att särskild skatt för dessa fortfarande skulle utgöras, hvadan ock kyrkebolsmännen fingo behålla sina vretar och hagar. (Jfr sid. 104.) Eldsvådor 1634. Detta år inträffade flere sådana, ej blott vid Lindesås utan ock i grannskapet. Af kronoräkenskaperna kan sålunda inhemtas, att vid Torp »hela hyttans redskap och bodar äro af vådeld uppbrända». Likaså hade den vestra gården i Linde (Lindesby) samt åbyggnaderna vid hemmanet Dalkarlshyttan nedbrunnit, äfvensom en gård vid Lindesås, tillhörig Hans Månsson, troligen densamme som kort förut inköpt »Hermanstorpaskogen». Samtliga dessa brandskadade hade bekommit ett »rikskammarrådens» bref 22 Juli 1634, hvarigenom dem förunnats 2 års skattefrihet för att kunna åter uppbygga sina förstörda byggnader. Församlingens kyrkoherde, hr Daniel Johannis, förföljdes ännu svårare af olyckan. Ej blott att för honom »brann mestedelen sjelfva prestegården upp och mest hans egendom», utan »därhos samme dag den olyckan timade, att han sitt ben förderfvadt bröt, hvilket var honom sedan uti all hans lifstid till en hulesot». Äfven han erhöll likartad hjelp, som öfriga brandskadade. »Efter landshöfdingen välb. hr Gustaf Leijonhufvuds bref, dat. 8 September 1635, hafver kyrkoherden vid Linde, hr Daniel, bekommit 2 års frihet på sina gärdepersedlar, efter såsom prestegården med hans goda är af vådeld uppbrändt», hvilken skattelindring för året utgjorde 8 fat osmundsjern till ett värde af 40 daler. Ny tingsstuga. En sådan synes hafva uppförts 1635, om till följd däraf att den förutvarande gått förlorad i 1634 års eldsvåda eller af annan anledning, känner man icke. Emellertid kan inhemtas af 1636 års landsbok för Örebro län, att »efter rikskammarrådet välb. hr Karl Bondes befallning är kommet af 1635 års uppbörd till tingsstugan, med en herrebod under, vid Linde» ett ataf af 184 långstockar, upptagna till ett 1 Ur Kommarkollegii registratur, i Kammararkivet.