134 Byfogde eller stadstjenare: Lars Olufsson. Gästgifvare: Simon Bossard, Björn Nilsson. Postvalter (postförvaltare): Bertil Nilsson. Formän till häst: Joen Björsson, Peder Ersson ålderman, Erik Olufsson, Anders Olufsson. — Blef stadgadt att formännen skola taga en daler kopp:mt för milen. . Formän till båt: Boris Gjutare, Mikel Spets. Bryggare: Bakare med hvetebröd: Joen Arvedsson, Nils Joensson; råg: Peder Rafvalsson, Erik Markusson. Slagtare: Lars Andersson, Anders Pedersson. Köttmånglare: Lars Olufsson, Anders Hansson. Accisuppbördsman: Simon Bossard. Uppsyningsmän med eldsaker: söder, Peder Rafvalsson; norr, Anders Hansson. Väktare: Oluf Larsson, Peder Andersson. Syllesättare och märkare: Vägare med större och mindre vigt:1 Gateläggare: Anders Dalekarl. Skorstensfejare: Anders Murmästare. — Förbud. Samma dag, efter embetena voro satta, besvärade sig bergsfogden öfver Peder Ersson hafva oaktat 2 herr bergmästarens förbud; hvarföre saker till sina 40 g. — Slagsmål. Johan Joensson kolare klagar till Klaes Hammarsmed hafva honom öfverfallit och slagit utom staden på vägen ett blodsår och dragit i håret, därtill Klaes intet kan neka; hvarföre saker till sina 18 9 till treskriftes. — Testamente. Väl:d Björn Nilsson presenterade uti rätten ett testamentsbref han emellan sig och sin kära hustru, h:ru3 — — dotter gjort hafver, hvilka äro barnlöst folk; begärandes rätten ville deras gjorda testament konfirmera och bekräfta under stadsens sekret. Så alldenstund detta testament är uti sig billigt, och ingen af deras arfvingar hafver här emot att pretendera; ty efter den sistes död träder bägge deras arfvingar till arfvet, dock där någon dör af dem och träder till annat gifte, vill rätten den sak hafva sig förbehållit. — Anklagelse för stöld. Jakob Lohu besvärar sig öfver landsgevaldigern Anders Jakobsson hafva utan lag och dom fängslat hans kolare Johan Joensson; begärer att rätten ville taga denna sak uti betänkande. Anders Jakobsson svarar härtill, att han tog be:te kolare fast, på magistratens i staden behag, alldenstund han kolaren befans vara öfvertygad stulit ett par skor hos Jöns Pedersson. Jöns Pedersson svarar här till att ett par nya skor kommo bort utur hans bod, medan han stod och sålde något mjöl, och voro de samme skor, som funnos hos ofb:te kolare. Kolaren säger sig samma skor hafva af Jöns Pedersson köpt, men Jöns nekar här alldeles till och vill därpå göra sin lifliga ed, där så fordras. Ingen namngifven. D. v. s. att han ej aktat eller föraktat. Hustruns namn ej angifvet. —-