148 Anders Klaessons tomter — 2 gång. Peder Erssons tomter — 2 gång. Erik Nilssons tomter — 2 gång. Björn Nilssons tomt och vret — 3 gång. Anders Jakobssons tomt och vret — 3 gång. Oluf Svenssons tomter — 2 gång. Hans Hanssons vret — 2 gång. Bergmästarens gård och tomt — 3 gång. Henrik Höjers gård och tomt — 3 gång. Jonas Göstessons tomter — 2 gång. Jöns Larssons tomter — 2 gång. Måns Knutssons tomter — I gång. Johan Israelssons tomter — 1 gång. Hans Hanssons tomter — 3 gång. Klockare-Pelle uppbjuder en bolster — 1 gång 1. — Fasta. Simon Bossard beviljas fasta på sin gård, tomt och vretar. Anders Jakobsson beviljas ock fasta på sin gård. Föregående protokoll är meddeladt efter det i Svea hofrätts arkiv förvarade, renoverade exemplar. Så är i hufvudsak äfven förhållandet med härefter intagna, men då dessa förete åtskilliga olikheter med de i stadens arkiv förvarade protokoll, hvilka torde få anses som koncept, då de hvarken äro underskrifna eller beseglade, så har i det följande de vigtigaste skiljaktigheterna upptagits antingen inom () eller ock anmärkts i särskilda noter. Det må för öfrigt anmärkas att ifrågavarande olikheter äro så mycket mera beaktausvärda, som både konceptprotokollet och renovationen äro skrifna af samma person, nämligen lagläsaren Thomas Klerich. I nästföljande protokoll börjar olikheten redan i sjelfva öfverskriften. I konceptprotokollet äger densamma följande lydelse: Anno 1646 den 23 Juli vardt Valborgmesso rådstufva hållen. Närvarandes borgmästaren er:d och välförståndige Sten Andersson samt kronans befallningsman väl:d Johan Leffler med efterskrifne uti sittande rådet. Redan dateringen är således olika, och i det renoverade protokollet finnes kronans befallningsman ej antecknad som närvarande. Det nu anförda, tillika med åtskilliga förut anmärkta olikheter mellan handlingar, som borde vara fullkomligt lika lydande, kan jemväl anses vara betecknande för forna dagars rättsväsen. När man sålunda från äldre tider oupphörligt finner vårdslöst och slarfvigt förda kronoräkenskaper, försumliga och likgiltiga prester, som icke ens kunnat lemna en skrifven rad efter sig, annat än i fråga om sina rättigheter, eller lagförare och domare med dubbla exemplar af samma protokoll, som sinsemellan förete större eller mindre skiljaktigheter, så bör med skäl kunna frågas: hvad är sanning? eller hvad skall man egentligen tänka och tro om forna tiders embetsmän och deras åtgöranden? 1 I fråga om de här ofvan antecknade uppbuden må anmärkas, att det i stadens arkiv förvarade protokollet i detta afseende företer ganska stora olikheter, hvilka äfven återfinnas i de följande protokollen. Se för öfrigt härom, hvad som yttras längre fram.