160 Erik Hansses tomter — 2 gången. Johan Andersses — 2 gången. Måns Larsses tomt — 2 gången. Herr Joens tomter — 2 gången. Jonas Göstafssons tomter — 3 gången. Jöns Larssons tomter — 3 gången. Johan Israelssons tomt — 3 gången. — Slagsmål. Anbelangandes slagsmålet emellan Gerdt Pålman och Elias Larsson 1, hafver rätten tagit uti betänkande, och sakfälles Gerdt till sina 24 m för 3 slag med käppen och en pust efter det 12 kap. Sårmåla med vilja. Item sakfälles Elias för ett blodsår till sina 12 me efter det 9 kap.; sedan Gerdt för sabbatsbrott till kyrkan 1 riksd:r. — Svordom. Sakfäldes Oluf Klaesson för lättfärdigt svärjande inför rätten 3 mg. . — Uppnbud. Bergmästaren uppbjuder sin kålgårdstomt — 3 gången. — Ny borgare. Johan Amia gaf sig an under stadsens borgerskap; hans löftesmän v:d Sten Andersson och Nils Pedersson. Anno 1647 den 23 September vardt rättegång hållen på Lindes rådhus. Närvarandes borgmästaren er:d och välförståndige Sten Andersson med eftersk:ne uti sittande rådet: Simon Bbossard, Björn Niüilsson, Nils Joensson, Nils Pedersson, Henrik Höjer, Johan Hindersson. — Sidvördnad mot borgmästaren. Samma dag förrän borgmästaren v:d Sten Audersson ville träda till rätten, lät han förnimma, hurulunda Oluf Larsson Bakare igenom en supplikation till välb:ne hr landshöfdingen hafver sig besvärat, först ingen rätt uti staden kunna njuta, med begäran välborne herren ville honom därtill förhjelpa; sedan åtskilleligen uti samma supplikation hr borgmästaren despekterar och injurierar till sitt kall och embete, det han, näst Gud, af H:s Kongl. Maj:t vår allernådigsta regerande drottning efter sin fullmakt är ombetrodd, den hr borgmästaren begärde än vidare uppläsas, uti förhoppning han den uti största ära hållit och sålunda efterrättat, att ingen rättmäteligen skall sig hafva öfver honom att besvära, det han hemställer samtlige borgerskapet. Men att Oluf Larsson sålunda oförmodeligen borgmästaren antastat, begärer han af rätten måtte examineras, och den brottslige låta tillbörligen plikta. Oluf Larsson tillfrågas af hvad orsak eller skäl han sålunda supplicerat till välb:ne hr landshöfdingen? Uti förstone andrager han sina skäl, men omsider efter en noga ransakning befinner han fast annorlunda vara, och sig uti saken hafva förgripit och högeligen försedt, i det han så oförskylt hafver hr borgmästaren hos välb:ne herren landshöfdingen angifvit; faller nu emot sin protest till föga, först med en supplikation till rätten, därutinnan han vill sig excusera intet sålunda ment, som det af hr borgmästaren är upptaget; sedan munteligen inför rätten bönfaller och begärer om förlåtelse, känner sig hafva härutinnan i hastighet och oförstånd gjort, se- sig intet hafva att beskylla hr borgmästaren (annat) än all ära och godt. 1 Jfr sid. 157 här ofvan.