185 höra Simon Bossard, Henrik Hollen, »hr Staffans gård», Nils Månsson och Henrik Persson. På enahanda sätt fördelades alla öfriga stolar eller bänkrum. Af delningslängden framgår emellertid att stora raden utgjordes af 17 bänkar, lilla raden af 15, södra raden 10 bänkar å ömse sidor, hvadan sålunda den hälft af kyrkan, som var afsedd för »manfolk», innehöll tillsammans 52 bänkar. Då antalet bänkar på qvinnosidan var ungefär lika stort, uppgick sammanräknade bänkantalet fi något öfver 100 stycken, med sittplatser för 800 à 1000 personer. Kyrkan hade sålunda genom utvidgningen 1658 blifvit mer än fördubblad till sitt utrymme. I den förut nämda boken finnes äfven ett annat protokoll intaget af följande innehåll: Anno 1659 den 30 Januari, som var dominica septuagesima, jemväl otk dagen därefter den 31, som ock första Februari, hölls en allmän socknestämma. Närvarande kyrkoherden och prosten i Fellingsbro hr Karl Hising samt vår egen kyrkoherde mag:r Magnus Nortman, bergmästaren Sten Andersson, borgmästaren i staden Anders Stensson samt rådet i staden, tillika med domaren i socknen Jöns Eriksson i Björnarbo och socknerådet. Då blef allvarligen afsagt och beslutit som följer, att hvilken å mans- eller qvinnoraderna, som hafva fått stolrum, klandra härefter och göra något buller, eller stiga i en annan stol än honom eller henne tilldelt är, böte första gången han eller hon det gör 3 mæÖ silfvermynt; gör han eller hon det andra gången böte dubbelt; gör han eller hon det tredje resan böte 40 m℔ smt, och allt så fördubbladt, så ofta de det göra. Hvar till stadsens magistrat och socknenes förmän lofva göra sin kyrkoherde, på anfordran, ett godt assistens. Den som nekar utgifva så många penningar för stolrum, som honom eller henne då af ofvanb:te herrar och män blef pålagt, träde af rummet och en annan så god stige in och gifve penningar, så många som förr pålagt är. Af ett annat protokoll för 30 Januari 1659, vid hållen »allmän socknestämma tillika med prosteting», kan inhemtas, att »de 12 främste stadsbänkar å stora qvinfolksraden då blefvo till bytet förändrade», på sätt protokollet närmare upplyser, för att tillfredsställa de kyrkobesökande stadsfruarnas inbördes fåfänga och rangsjuka, hvarjemte den bänkindelning, som ett par månader förut blifvit gjord, äfven i flera andra afseenden jemkades och, som man väl får antaga, till alla parters ömsesidiga hugnad och belåtenhet förbättrades. Detta hindrade dock ej att magistraten 22 Maj 1661 fann sig föranlåten resolvera, att »Erik Olsson och Petter Velamsson skola bägge afstå deras stolerum till dess saken dem emellan blifver utförd, hvem närmast skall vara det att behålla». Huru denna högvigtiga tvistefråga sedermera afgjordes omtalas icke i de bevarade handlingarna. Lemnande åt glömskan de om bästa platserna på kyrkogolfvet tvistande församlingsborna, torde det vara fullt ut lika uppbyggligt att i stället öfvergå till dem, som tid efter annan blifvit gömda under samma golf, och hvarom den gamla 1629 års kyrkobok jemväl innehåller åtskilliga upplysningar.