188 grafvar tillhörde Peder Hansson på Snuggan, som afled 19 Maj 1628. Den öfver grafven lagda tackjernshällen finnes numera använd som trapphäll vid Jerle mjölnareboställe i Nora socken och är jemförelsevis väl bibehållen. Af den därå anbragta inskriptionen får man ock veta, att hustrun hetat Kirstin Pedersdotter och att de tillsammans ägt 11 barn, 5 söner och 6 döttrar. Det må tilläggas att Peder Hansson blef nämdeman 3 Februari 1613, att han enligt tingsprotokoll 3 Juni samma år hade »gifvit sin hustrus medarfvingar för den arfvelott, som dem hafver tillfallit uti hennes fäderneshemman uppå Snuggan, som han besitter, osmundsjern 28 fat, förutan sin hustrus del, hvilken är 7 fat», samt att ha 4 Juni 1620 erhöll »lyssen» eller fasta på samma hemman. En son Johannes Petri Fabricius, som under åtskilliga år bodde på fädernehemmanet, omtalas såsom fältpredikant i MuncktEeLLs herdaminne III: 476. Den andra grafven, hvars gamla tackjernshäll användes som trapphäll vid Jerle bruksarbetarebostad, jemväl i Nora socken, har enligt den delvis oläsliga inskriptionen å hällen tillhört Hans Andersson med sin hustru Karin Björnsdotter, hvilka antagligen varit boende i Björkhyttan. ar denna förmodan riktig, så är kändt, att han afled omkring 1630. Hans Anderssons hemman öfvergick därefter till den förut omtalade faktoren Olof Pedersson (jfr sid. 103), som kanske var en måg i huset. Dessa båda grafhällar inköptes i början af 1850-talet från Lindes kyrka. Var hon då verkligen så nödstäld, att en dylik försäljning af forntida grafminnen kunde vara behöflig? Skulle hällarna ej på lämpligt sätt kunnat inmuras i kyrkoväggen såsom fasta minnestaflor?2 Svårligen kan det vara till skam eller skada för en församling, yttrade för länge sedan en framstående bygdeforskare 1, »att utanför eller inom den fridlysta tempelgården hafva många grafvar, grafstenar, epitafier, vapen m. m., som erinra att där, åtminstone fordom, bott män af större utmärkelse i ett eller annat hänseende, hvilkas anhörige velat, på god tro om skonsamhet af efterverlden, förvara minnet af dem, som saknats. icke blott af ffdeçdter, utan af hela menigheter, någon gång af hela fädernesandet.» . Instruktion för kyrkovärdarna. Borgmästaren Anders Stensson, som, att döma af rådstuguprotokollen, var ganska uppfinningsrik på förslag till förbättringar än på det ena, än på det andra området — s. k. reformer —, men som dock sällan omsatte sina förslag i handling, »proponerade» vid ett rådstugusammanträde 13 Januari 1662, »såsom ock tycktes nödigt och nyttigt vara, att en ordning måtte författas hura vida kyrkovärdarna med kyrkones inkomster och utgifter skola hafva till att göra, alldenstund där med understundom något lamt tillgår; hvarföre resolverades, att dem till underrättelse, som med kyrkones intrader hafva till att beställa, skall med forderligast ställas en rättmätig ordning och instruktion». Någon dylik kom naturligtvis icke till ständ, enär detta förslag, såsom de aldraflesta af borg- 1 Axd. Licsell, beskr. öfver grefskapet Dal, I: 446.