. 230 och buro henne fram till grafven, där hon nedsattes. Herr prosten steg fram och förrättade jordfästningen, hvarefter herr prestafven och bärarne uppsökte sina bänkplatser. Så snart gudstjänsten var slut, lämnade båda prestafverne sina bänkar och ställde sig i bredd på kyrkogången, till dess likprocessionen hann intaga sin under färden till kyrkan innehafda ordning. Skedde så afträdet ur kyrkan med herrar prestafver i spetsen. Emellertid hade de två marskalkarne brukspatron Svedenstjerna och borgmästaren Kyllenius i förväg begifvit sig till Noringska huset, där de sedan mottogo processionen och anvisade herrar och fruntimmer deras anordnade rum. Som kungl. förordningen om begrafningar förbjöd allt traktamente i städer 1, alltså blefvo såmtliga gäster af herrar marskalkar inviterade att göra sorgehuset den heder och fägnad att vara till Yxe gård följaktige. Detta lofvades, hvarefter hvar och en då tog sitt afträde. Marskalkarne förfogade sig genast till Yxe gård, dit större delen så väl af dem, som varit i likprocessionen som ock alla herrar likbärare troppvis ankommo samma afton och blefvo där af marskalkarne mottagna, införda i sina respektive rum samt undfägnade efter råd och lägenhet. Efter moderns död possiderade Jerlström och dref bruket till sommartiden 1734, då han i betraktande af sina svaga villkor och klena tillstånd samt efterhängande skuld, och för att slippa ifrån samvetslösa ockrare, fattade det beslut att sälja hela egendomen och därom ingick köp och slut med mostern fru majorskan Sara Ehrenpreus 2 på Alkvettern i Vermland. För 1 Genom en k. förordning 8 November 1731 hade föreskrifvits, att i städerna inga andra skulle brukas till att bortbära liken, än vissa af magistraten därtill förordnade personer, med undantag likväl för de fattige, hvilka fingo bärasaf andra. Vid de förnämares jordafärd tilläts, utom de nyssnämde, som gingo under båren, den dödas vänner att bära bårklädet på sidorna. Detta förordnande blef genom en k. förklaring 15 Mars 1732 sålunda ändradt, att den, som sådant åstundade, kunde, till sina dödas bortbärande, betjena sig af dem, som varit den dödas vänner, bekanta eller underhafvande, blott ej något traktamente eller någon annan gåfva och omkostnad därvid komme i fråga. Men när den dödas bekanta gingo på sidorna och buro bårklädet, fingo inga andra brukas under båren, till att bära liket, än de af magistraten förordnade. För öfrigt voro genom nämda förorduingar åtskilliga föreskrifter meddelade mot öfverflödigt antal begrafningsgäster, begagnande af dyrbara kistor och svepningar, samt utdelande af förtäring vid begrafningar, för öfverträdelse af hvilka förbud böter af 100 till 500 daler smt funnos stadgade. Dessa bestämmelser blefvo upphäfda, efter därom gjord framställning af Rikets ständer, genom k. kung. 10 September 1823, enär man »funnit ansvar i dessa ämnen numera icke vara lämpligt». 2 Omtalad här ofvan sid. 225, not. 4. — Enligt köpebref 22 September 1733 upplät Jerlström till nyssnämda sin moster: Jerle bruk, som då bestod af en stångjernshammare med 2:e härdar, qvarn med 2 par stenar, 1/2 hemman i Östanbergshyttan, 1 hemman i Norra Fingerboda, 2 hemman i Skymhyttan samt Yxe gård, 14/2 hemman, »tillika med innevarande års inbergade gröda, höstutsädet och de persedlar, som uti ett särskildt inventario äro uppförde», mot en köpesumma af 80,000 daler kpmt.