269 med fyra blad af gull, twert öfver densamma ligger en Bielke, som med bandewijs stälte rutor af Sölfwer och swart hwart om annat är fördehlte; ofwan på Skiölden är en öppen Tornerhielm, hwaröfwer wijser sig en bewäpnat arm, hållandes en bahr wärja; Crantzen och Löfwärket är af gull, sölfwer och blått, aldeles som detta wapnet med sine rätta och egentelige färger här hoos repræsenterat och afmåhlat står. Wij efterlåte dem där jempte till en åthskillnad från andre adelige familier här i Rijket, att nämbna och skrifwa sig Linroth, och detta företalde wapn och nampn föhra och bruka i alla adelige och Ridderlige Saker och handlingar, såsom i fält, Slachtningar, Stormande, Tornerande, Ringrännande, afmåhlningar, begrafningar och Insegell, sampt alle andre occasioner, adelige samqwämen och sammankompster i skiämpt och alfwar, till deras egen heder, nödtorfft, skiählige willie och behag, lijka som alle andre Adels ocb Riddersmän i Wårt Rijke, och där till med niuta alla dhe privilegier, frije och rättigheeter som Ridderskapet i gemen gifne äro, eller framdeles kunna med begåfwade warda, doch hwars och ens Stånd och wilkor effter privilegierne förbehållne; Wij begiäre fördenskuld härmed af alle Potentater etc. etc. att dhe erkienna mehrb:te Inspectorens Elias Linderoths Barn och Sönnernes äckta barn och effterkommande bröstarfwingar, för rätte adelsmän, bewijsandes dem den ähra och respect som det Ståndet wijdhänger, icke giörandes dem här emoth hinder, men eller förfång i någon måtto, nu eller tillkommande tijder. Till yttermehra wisso etc. Gifwit på Wår gård Kongzöhr den 17 dag uthi Februarii månad, åhr effter Christi börd Ett Tusend Sexhundrade och på det nittijonde första. CAROLUS. cC. Piper. 3. Skiöldebref för Inspectoren Hans Ehrenpreus. (OÖDat. Stockholm 12 Maj 1694.) Riksregistr. Wij Canl ete. Giörom witterligit att såsom ett well inrättat Regemente för all ting måste hafwa dygden till grundwahl, så framt det samma skall hafwa någon beständig sällhet och waracktigt bestånd; Så hafwa och alla kloka och rättsinte Konungar och Regenter däruppå gierna hafft deras förnämsta ögnemärke, och altijd warit sorgfällige medelst hwariehanda nåde belöhningars uthdehlande ibland trogne och redelige undersåtare at främja och befordra den ädle dygdens tillwäxande och förkåfring uthi deras land och Rijken; ty såsom ett dygdigt och redeligit förhållande å den ena sijdan aldrig är uthan mödo, beswär och arbete, så at ingen angelägen beställing wäl kan uthrättas, uthan genom flijt, mödo och waksamhet, så bör och billigt en redelig, trogen och devot undersåte som sig därom winlägger på den andra sijdan åthniuta een sådan hugnad och upkomst, som icke allenast styrcker honom sielf att fortfahra i ett dygdigt och låfligit förhållande, uthan ock gifwer andra anledning och upwäckelse genom dygdenes rätta öfning, sampt hulde, trogue och oförtrutne tienster at bana sig wägen till höga Öfwerhetens Nåd, jembwähl till sin egen heder och upkomst och befordring; Jbland hwilke trogne