279 Norman uppå hans vägnar det bekände; hvarföre i förmågo af det 3 kap. Gift.-B. L.L. dömdes han att plikta 40 m℔ smt, och hon, som nu andre gången låtit sig belägra, till dubbelt 20 m℔ är 40 m’ smt, förmedelst den 5 punkten uti höglofl. i åminnelse konung Gustaf Adolfs straffordning. Han erlägger böterne för henne i stället för den förlikning han henne gifva borde, uppehåller henne i barnsäng, hjelper i körka; bägge skole stå uppenbar skrift och uppfostra barnet efter det 18 kap. Ärfd.-B. L.L., hon till det är 3 år gammalt, och han sedan till det är 7 år; dock ligge bägge deras vårdnader därå. Af en gammal kyrkobok i Lindesberg kan vidare inhemtas, att Hans Hult från Yxe 11 Juni 1703 vigdes med pigan Maria Persdotter ibidem, samt att om brudgummen är antecknadt, att han är »hr Arent Eliæsons oäkta son med Maria Hult». Eliæson, som enligt vitsord i nyssnämda kyrkobok, »var en mycket ärbar man», afled 1 Maj 1700. Hans i äktenskapet med Elisabet Ehrenpreus efterlemnade talrika afkomlingar antogo namnet Jerlström samt äro förut omtalade (sid. 257—260). Redan följande året, 23 Januari 1701, utfärdades till nyssnämda enkefru det köpebref, hvarigenom aflidne brukspatronen å Axbergshammar Henrik Cletchers arfvingar försålde Djupedals gård och hammar med 2 hemman Skymhyttan, 1 h:n Fingerboda och 1/2 h:n Östanbergshyttan för 5,050 daler kpmt. Härmed var ock möjlighet vunnen att kunna till ett helt förena Jerle- och Djupedals-bruken. Huru denna förening i skråtvångets och formalismens dåvarande gyllene tidehvarf kunde försiggå, framgår af följande Kongl. Bergskollegii resolution öfver ädel och välb:na fru Elisabet Ehrenpreus’ ödmjuke ansökning att få ödelägga dess stångjernshammar, bestående af en härd vid Djupedal, och i det ställe uppbygga en härd till uti östra smedjan vid dess hammarverk Jerle i Nora socken i Nerike, på det ställe därest en härd tillförene stått, som i anledning af den anno 1687 i bergslagerne hållne kommissions gifne betänkande är vorden utdömd. Gifven Stockholm d. 14 Oktober 1702. Kongl. kollegium hafver de af bemälte fru Elisabet Ehrenpreus andragne skäl och motiver till denne ändringen uti behörigt öfvervägande tagit, jemväl här öfver inhemtat bergmästaren välb:de Jakob Hertzens betänkande, förnimmandes däraf huruledes fru Ehrenpreus är blefven förorsakad att göra denne ansökningen både för deste mera besparande af skogen, jemväl så mycken större beqvämlighet den hon förmenar härefter kunna bekomma, så med närmare tillförsel af kol, som utförsel af stångjernet, än hon för detta hafver vid Djupedal. Och som härigenom intet sker någon tillökning af flere verk, utan detta är allenast en flyttning på ett annat ställe, som äganden äfven sjelf tillhörer, hvaraf ingen annan varder præjudicerad, förorsakandes icke heller denne härdens transporterande någon särdeles ändring uti det, som 1687 års kongl. kommission till skogarnes bibehållande intenderat; fördenskull och efter K. M:t, uppå kongl. kollegii gjorde underdånige relation öfver samma kommissionsförrättning, allernådigst hafver samtyckt att slike omvexlingar efter omständigheternes beskaffenhet måge tillåtas: ty vill ock kongl. kollegium härmed hafva efterlåtit fru Ehrenpreus, det må hon ödelägga dess hammarverk vid Djupedal, och i det stället inrätta en ny härd i östra smedjan vid Jerle i den utdömdas ställe; dock med förbehåll: 1:o) att hon, likmätigt kongl. kollegii år 1689 den 1 Juni utfärdade resolution öfver