334 Karin Matsdotter, Peder Månsson, Oluf Svensson, sal. Anders Anderssons enka hustro Kerstin, Nils Pedersson i Nora och Bengt Andersson ibidem, å den andra svarande, angående några ägor, bestående af jordestycken, hagar, vretar, holmar och fiskevatten de nu voro stridande om, och käranderne, i förmågo af h:s K. M:ts förnyade och af trycket utgångna plakat nästförlidne år d. 21 Juli, sökte till deras rätta bolby och skattehemman Elfstorp, i Noraskoga socken beläget, lagl. att återkalla, och för det att ägorne så länge för dem varit borta vinna en skälig vedergällning och betalning för använda expenser, är detta Noraskoga bergslags tingsrätts utslag och dom, afsagd i Nora socknestuga, dess vanlige tingsstad, d. 10 Oktober 1678. Ehuruväl svaranderne förmente och erhålla ville sig i detta mål för kärandernes åtal befrias, emedan de visa kunde sig till dessa nu tvistige ägor igenom laga medel komne vara, dock dess dokumenter på kärandernes anhållande ej framte ville, fast de icke beneka kunde berörde ägor tillförene lydt under Elfstorps hemman och sig därföre icke skattat, mindre prætendera kunna urminnes häfd; likväl emedan högstbemälte kongl. plakat förklarar sådana köp, uppbud e ter fasta för olagl:e med sträng befallning, att slika ägor skola utan någon lösen eller förnöjelse läggas till sin rätta bolstad och skattehemman igen, hvilken befallning den höglofl. kongl. Svea hofrätten sedermera med ett särdeles bref af d. 11 September nästförliden om dess verkställighet allvarligen påmint hafver, där om ock hans höggrefl. exell:s riksdrotseten, såsom lagman här i bergslagen, domhafvande här i orten uti dömande noga med dess bref af d. 1 Oktober nästförliden vill hafva åtvarnat : dy kunde tingsrätten i ofvanberörde mål sig annorledes icke finna och utlåta, än att, emedan välborne hr landshöfdingen här å orten därom svaranderne i rättan tid hafver låtit notificera att sig här nu vid påstående ting inställa, de ock mer- och högstbemälte hans K. M:ts nådige plakat, som nu för allmogen och tingslaget blef publicerad och uppläst, sig ställa till hörsam och underdånig efterrättelse. Hvad skadeståndet vidkommer, det käranderne prætendera, för det att ägorna för deras bolby varit borta och skogen afhuggen, de likväl därföre gjort utlagor, eller härvid använde expenser, understod sig tingsrätten icke att döma eller arbiterera uti, så väl som ock svarandernes därvid gjorde omkostnad till röjsel, hus och gärdesgårdar, efter ofvanberörde kongl. plakat därom intet mentionerar, utan lemnar sådant i all underdånighet till den höglofl. kongl. Hofrättens nådiga förklaring. Den uppmärksamme läsaren behagade finna, med hvilken ängslig omsorg tingsrätten söker att fullgöra alla vederbörandes påminnelser om noggrann tillämpning af 1677 års plakat. Att Norman å sin sida var ange-Iägen att de vunna fördelarna icke måtte komma någon annan än honom sjelf tillgodo framgår af följande, omedelbart efter föregående utslag i domboken förekommande anteckning: S. d. Lät ock bergsfogden välbetrodde Nils Norman protokollera, för sig och sina, det han efter K. M:ts allernådigste förnyade plakat hafver vigilerat om ägornas vid Elfstorp retraherande, och vill förmoda det icke någon af hans bröder eller slägt, mindre någon annan, må ringaste där af tillegna sig [som icke ens där på talt eller omkostning gjort med honom] hvarken nu eller i tillkommande tider, det ock rätten fann skäligt att villfara honom 1 Jfr sid. 329 här ofvan.