357 Innan Bergskollegiet gick till verkställighet af detta K. M:ts beslut, ålades Broström genom särskild dom 20 Mars s. år att gälda den kostnad af 187 daler smt, som undersökningskommissionen medfört, hvarjemte Landshöfdingeembetet i Örebro genom skrifvelse af 31 i samma månad anmodades, att hos Broström uttaga detta belopp »och det för kongl. kollegii räkning i vexelbanko låta insätta». Broström hade emellertid hos K. M:t anhållit att »få med dess innestående lön betala» nämda belopp, men kollegiet, som synbarligen kommit i misshumör öfver den Broström visade kungl. nåden, afstyrkte ansökningen och sade rent ut, i en skrifvelse till K. M:t af 6 Juni, att Broströms ställning, såsom han föregifvit, ingalunda var »beträngt och fattigt, utan tvärtom bekant, att han utom annat, ägde vacker fast egendom». Han nödgades ock betala beloppet. Sedan Broström lemnat ny säkerhet för sin uppbörd, utfärdades hans senare bergsfogdefullmakt 18 April 1721, däri Bergskollegiet kort och godt förklarade, att »K. M:t af f nåd tillåtit Johan Broström» att »succedera» aflidne bergsfogden Lewin i Karlskoga och Lekebergslagen, utan att, såsom eljest var vanligt, nämna ett ord om hans föregående verksamhet eller lämplighet att förestå tjensten. Samtidigt med behandlingen af här ofvan relaterade sportelfråga, genomfördes en ganska stor reform i fråga om tiondejernsbeskattningen, hvarigenom det gamla systemet med skänke- och gästningsjern till bergsfogden af sig sjelf småningom upphörde. Denna reform afsåg nämligen, att i stället för att tionden förut betaltes efter tillverkningen, skulle densamma därefter utgå »efter en viss taxering om dygnet». I en till K. M:t härom aflåten tillstyrkande skrifvelse 1721 8/2 berättade Bergskollegium, »hurusom för någon tid sedan bergsmännerne från Filipstad och Vermland, samt Nora, Lindes och Grythytte bergslager hafva i kollegio andragit, att alldenstund dem skall vara förbjudet den tiden blåsningarna påstå, att uttaga något jern ifrån hyttorna förrän som K. M:ts tionderättighet är afräknad, och de likvisst emellertid till hyttebrukets vederbörliga igånghållande hafva nödigt att skaffa sig spannmål och andra nötande och tärande varor, så skola de däraf, så väl som flera därigenom förorsakade svårigheter, föranlåtna blifvit att begära, det ville kollegium vara dem beforderligt till en viss taxering på tiondeafgiften för hvart dygn, i proportion af hyttornas vilkor, på det de sedan måtte komma att desto friare disponera om deras tillverkade jern». I anledning häraf hemstälde kollegiet i skrifvelse 1714 4/10 om K. M:ts tillåtelse att åtgärder vidtogos för en dylik anstalts genomförande, hvilken hemställan af K. M:t bifölls 1716 19/1. Rikets bekymmersamma ställning vållade emellertid uppskof, så att först 1720 11/7 uppdrag lemnades åt förut nämde assessor Johan Bergenstjerna, att tillika med vederbörande landshöfding, eller den han i sitt ställe förordnade, och bergstjenstemännen vid sammanträden inom orterna uppgöra förslag till ny tiondesättning efter dygnet. Dessa förrättningar ägde rum i slutet af September månad 1720, hvarefter kollegiet, på sätt redan är antydt, d. 8 följande Februari hos K. M:t tillstyrkte det sålunda upprättade förslagets antagande. Efter godkännande häraf, förständigades Bergskollegium genom k. bref 1721 13/4, »att straxt förfoga