371 Bergstingsrätternas upphörande och bergsfogdetjensternas indragning ifrågasattes på allvar redan vid 1823 års riksdag. Rikets Ständer hemstälde nämligen då om bergstingsrätternas upphörande och gjorde ny framställning därom vid den följande eller 1828—30 årens riksdag. Densamma upprepades i viss mån jemväl vid 1840—41 årens riksmöte, men först 10 år senare, genom k. förordn. 5 Juni 1850, föreskrefs att dessa bergsdomstolar skulle upphöra med det följande året. Efter nämda tid skulle alla till dessa domstolars handläggning förut hörande tvistemål, brottmål och andra domareärenden, däribland jemväl frågor om förlagsinteckning, af allnänna domstolarna upptagas. Sak, som hos bergsdomstol blifvit anhängiggjord, men icke kunnat före 1851 års utgång afslutas, skulle då af rättens ordförande öfverlemnas till vederbörande allmänna domstol. Bergsfogdetjensternas indragning förordades visserligen äfven vid 1823 års riksdag af det särskilda utskott, som hade att behandla frågor angående ny reglering af rikets styrelseverk, men den komité, som därefter behandlade dessa frågor, ville anse nämda tjensters indragning såsom beroende af bergstingsrätternas upphörande. Härmed var dock icke frågan om bergsfogdetjensternas indragning slutbehandlad. Vid 1840—41 årens riksdag väckte Erik Norberg från Vestmanlands län i Bondeståndet motion i sådant syfte, men denna afstyrktes af vederbörande utskott, hvilken hemställan då bifölls af Ständerna. Vid den följande eller 1844—45 årens riksdag upptogs frågan ånyo, denna gång med bättre lycka. I Bondeståndet väcktes nämligen åter motion om tjensternas indragning af And. Johansson från Filipstads bergslag, med hvilken Per Persson i Vassland och L. J. Boethius från Kopparbergs län förenade sig. Denna motion, som remitterades till Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, blef nu af utskottet i hufvudsak tillstyrkt och af Ständerna bifallen, i anledning hvaraf en så lydande skrifvelse afläts till K. M:t om saken: Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att Bergsfogdetjensterne, såsom numera mindre behöfliga, måtte indragas och de dermed förenade åligganden öfverlemnas åt Kronobetjeningen. Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer inhemtat, dels att, enligt gällande Instruction och tid efter annan utfärdade författningar, Bergsfogdarnes åligganden äro, utom den allmänna tillsynen öfver grufvors upptagande och bearbetning, samt jernförädlingen i allmänhet, att årligen till Bergs-Collegium insända förteckningar, så väl öfver blåsningarne, som öfver Stångjerns- och manufactur-smidet i Riket, jemte dithörande uppgifter; att, efter Bergs-Collegii föreskrift, försegla och utrifva stångjernshärdar; att vid Bergstings-Rätterne bevaka E. K. M:s och Kronans rätt och utföra Dess talan; att verkställa utmätningar, värderingar och försäljning af Bergsmanshemman, samt att debitera och af Bruks- och Bergverken uppbära de kronan deraf tillkommande utskylder, såsom tionde-afgift, hammarskatt m. m., äfvensom att emottaga åtskillig annan penningeuppbörd till Grufve- och Bergslagscassor m. m.; — dels att nu varande staten upptager Bergsfogdarnes antal till sexton, hvilka tillsammans åtnjuta i årlig lön 2,026 R:dr 16 sk. B:co, men icke någon af dem till högre belopp än 196 R:dr 24 sk. samma mynt, utom Bergsfogden i Vermland, som, jemte 110 R:dr i lön, innehar boställe; dels ock, att Bergs-Collegium, i anledning af i Nåder tillförordnade Commiterades underdåniga yttrande om Bergs-Domstolarnes samt Bergs-Statens i orterna reorganisation, i underdånighet sig utlåtit: att, derest E. K. M., med