386 dhe finge en annan till barnefadher. Ner nu saken således wardt afhördt, öfwerwägade henne Rätten och befunno lijkwäll skjähl hoos Karin till stora misstankar om olofligh beblandellse med offtabe:de Anders, emädan deras uppenbahra omgienge icke allenast ähr lasteligitt uthan och deres enslige ihopa liggiande om nattetijdh åthskillige ressor, hwar aff lätteligh lössachtigheet och otucht emillan twenne unga personer sigh förorsaka kunde; beslötz fördenskuldh, att Anders Ollzon skall niutha sin begieran till godo, och på nesta Ting, sigh ifrån denna grofwa misstanka och beskyllningh med en Sexmanna Eedh laghligen befrija, den han och uthfäste.» Vid följande ting, 12 Juni s. år, hade Anders sex vittnen med sig för att aflägga den fordrade oskuldseden, men denna eftergafs och båda parterna frikändes från beskyllningarna, hvarjemte vid högt vite allt vidare tal om denna sak förbjöds. Omedelbart härefter torde giftermålet ägt rum och af tingsprotokollet för 29 Januari 1668 kan inhemtas, att »belangande det testamente af lösören, som Torbjörn Fransson på Vikersgården gjort hafver till sin hustru Karin Jonsdotter, och däröfver begärde rättens konfirmation, blef därmed efter hans barns begäran uppskjutet till en annan tid och dess mognare betänkande på alla sidor». Ömkring 10 år senare, vid häradstinget 21 Juni 1677, »förekom Torbjörn Franssons hustro ifrån Vikersgården, säjandes det Sven Erlandsson på Skrekarhyttan skolat för någon tid sedan sagt, att hon mutat hela rätten, hvartill Sven nekade; Oluf Pedersson i Elfhyttan, som bägge parterna beropade sig uppå, bevittnade sig intet hört nämnas mutor: upphofs alltså af rätten samma stridighet och hölls af intet värde, besynnerligen som parterna nu därom förliktes». Vid samma rättegångstillfälle »befriade Torbjörn Franssons hustro ifrån Vikersgården sig med sjelf sins ed för Sven Erlandssons på Skrekarhyttan tillmäle om skada på en häst: därföre hon ock af rätten vardt entledigad och förklarad oskyldig i samma mål». Angående nyss omförmälda ftestamente, innehåller domboken för 4 Juni 1678 följande: S. d. Begärade Torbjörn Fransson på Vikersgården, genom dess fullmäktig mons:r Lars Krög, rättens konfirmation öfver den testamentsförordning af d. 20 Mars nästförlidne, som han till sin andra 1 hustro, hustru Karin Jonsdotter i dels lösören och (dels) hemmanet gjort hafver, under gode och trovärdige män till vittnes, hvilken förordning så vida 2 blifver konfirmerad och gillad af rätten, som nu strax ett inventarium på lösa och fasta egendomen upprättas, och hustrun därefter håller boet och hemmanet tillsammans, som det nu står, jemväl presterar däraf rusttjenst, om så vidare fordras, medan hon lefver och ogift är; efter mansens död, då njuter hon testamentet i lösören och hemmanet till besittning i sin lifstid, men icke där hon i annan gifto träder, mindre hennes arfvingar mera än dem efter lag bör, där hon förr än mannen igenom döden afgår. Mot detta testamentes giltighet »insinuerade» Torbjörns barn en skriftlig protest å häradstinget 31 Maj 1681, dock utan annan verkan än att 1 Torde vara misskrifning för tredje; hade man kanske glömt att Torbjörn 66 år förut blef gift med Ragnil Nilsdotter, eller månne detta giftermål icke hade ägt rum? 2 D. v. s. i den mån eller till den utsträckning.