389 delades 14 Augusti s. år. Här vid Råskog nedslog han nu sina bopålar, odlade och röjde, med den påföljd, att detta nybygge 1660 2/10 skattlades till 1/4 mantal afgärdahemman med en ränta af I6 lispund osmundsjern. Samtidigt, som köpet af Råskog 1649 faststäldes, »upplät Hans Jonsson på Gamleviker (till) Frans Torbjörnsson Brunsängen, af hvilken han för detta halfparten lagligen på lagmanstinget igenvunnit af Skrekarhytteboerna, af be:te äng tredelar såld för 25 fat osm., den andra fjerdedelen förärade Hans Jonsson honom för det omak han haft med ängens igenvinnande, det allt Hans inför rätten tillstod och vardt af rätten stadigt dömdt». Samma år (5/4) erhöll Frans äfven fasta å ett »jordstycke vid Kolbäcksbron»; 1651 14/11 likaledes fasta å den s. k. öfra Brånsängen, inköpt för 35 rdr; sedermera köpte han 1660 ytterligare tvänne »oröjde jordstycken», belägna söder om Kolbäcksbron, för 28 rdr af ett par grannar i Skrekarhyttan, hvarå han erhöll »fast- och tingskötning» vid häradsrätten 1663 24/2, samma dag han utverkade sig rätt till kyrkoväg genom Skrekarhyttebournes skog; köpte 1667 »Kolebäckstorpet» af fadern Torbjörn Fransson, hvilket köp kade till följd, att vid ny skattläggning 1668 12/6 räntan af Råskogs sålunda utvidgade hemman ökades med 8 lisp., till 24 lisp. osmundsjern, dock utan förhöjning i mantalet. Frans Torbjörnsson förvärfvade 1672 ytterligare 1/2 hemman i Skrekarhyttan dels genom arf och dels genom köp; 1675 köpte han af en enka därstädes en skogsteg, kallad Motegen, för 2 skepp. 1 4/2 lisp. tackjern samt för 225 daler kpmt 1/4 hemman i Dalkarlshyttan, hvilken hemmansdel kort därefter bortbyttes mot 1/4 hemman i Skrekarhyttan 1. Såsom exempel på olika protokollsföring af samma ärende må här äfven intagas 2:ne domboksutdrag från 1673 43/10. I häradets dombok, förvarad i Riksarkivet och förd af lagföraren, senare borgmästaren i Filipstad Johan Danielsson heter det: »Än begärte Frans Torbjörsson och Oluf Hansson på Skrekarhyttan skogaskifte och delning emellan sig och sina grannar ibidem, hvartill deras grannar intet samtycka ville; fördenskull resolverades att emedan lag och skogsordinantien tillåta, och mera gifva vitsord dem som till skiftes gånga vilja uti skogatvister, där icke urminnes haäfd ligger i vägen: dy skall denna deras tvist först synas och sedan, uti bergmästarens eller dess ombudsmans närvaro, af nämden tillika med lagläsaren igenom laga skifte desse parter emellan afhjelpas, då samtl. grannarne efter proportion skole underhålla dem, som samma ärende lagligen förrättandes varda.» I den dombok, som öfverlemnades till Svea hofrätt och som fördes af lagföraren, senare borgmästaren Anders Andersson Holm i Linde, heter det däremot: 1 Vid häradstinget 1673 13/10 »pålades sal. Lars Erikssons arfvingar i Hofmanstorpet att proportionaliter betala nämdem:n Frans Torbjörnsson i Råskog 1 sk℔:d tackjern och 10 lass bränd malm, som resterar på en af be:te Lars Eriksson gifven obligation, dat. d. 28 April 1648; men det öfriga tackjernet, som samma obligation omrörer, tillstår Frans sig bekommit, och därmed, enär dessa 1 sk℔ och 10 lass malm betalte blifva, skall be:de obligation blifva dödad, igengifven och till intet». Den ifrågavarande förbindelsen var då öfver 25 år gammal.