408 Barn: Anna Paulina, f. 1881 22/6. Helge Torbjörn, f. 1884 16/7. Karl Gustaf Henrik, f. 1890 19/1. Lekebergs-grenen. Tab. 22. Torbjörn Fransson (se tab. 4), bergsman i Ånneboda, Tysslinge socken. Omtalas i 1665 års mantalslängd med sin syster Anna vistandes hemma hos fadern i Råskog. Vid Noraskogs häradsting 1681 5/9 Framsteg för rätten Johan Torbjörnssons hustru på Skrekarhyttan, hustru Karin Hansdotter, och gaf tillkänna, det hennes man hemma sjuk och bräckelig ligger, varandes han och hon nu åldrige, barnlöse och sjuke folk, att ej hinna till hemmanet bebo och bruka, utan ehuru de vid senaste ting voro sinnade att testamentera Erik Pedersson på Skrekarhyttan och Sara Olofsdotter ibidem, deras förvanter och slägt, sin lösa och fasta aflingsegendom 1, mot det de dem försörja skulle till dödsstunden, så hafva de ändrat sina tankar på båda sidor och nu utsett i stället igen Torbjörn Fransson, som vill ingå giftermål med be:te Sara Olofsdotter, helst han Torbjörn är sysslinge till hennes man Johan Torbjörnsson och Sara är hennes brodersdotter. Torbjörn Fransson närvarande tillstod sig så sinnad vara, som här ofvan i förordningen förbemält är. Resolutio. Såsom befinnes af häradsfastebrefvet, gifvet d. 31 Januari 1665, det Johan Torbjörnsson till en del inbördat och till en del ärft hafver i halfva hemmanet på Skrekarhyttan (som) be:te Johan Torbjörnsson tillika med hans hustru åbor, och således det 9 och 31 kap. JordabB. L.L. dem betager fri disposition och förordning om sitt hemman att göra, efter hvilken det, sedan de döda äro, förblifva skall; alltså kunde rätten denne förordning ej annorlunda approbera, än vitsord gifva deras nästa fränder henne inom natt och år att klandra och lagligen upphäfva, hvilket, där de ej gitta, eller inom förtalde tid klandra, förblifver denne deras förordning fast ståndande, i kraft af det 14 kap. Kyrkob. § 2. Den som först ångrade sig var dock Torbjörn sjelf, och anledningen därtill kan man spåra i domboken för nästa ting 1682 14/2, däri det heter: Resolverades af rätten, det Johan Torbjörsson på Skrekarhyttan skall låta Torbjörn Fransson i Ånneboda bekomma sina saker igen, som han till honom infört hafver, emedan han intet längre hos honom vill eller kan förblifva, och ej påstår efter Johan Torbjörssons och hans hustrus gjorda testamentsförordning den 5 September förlidet år uppå tinget åtnjuta, alldenstund de sina tankar ändrat, och oroliga äro att lefva med tillsammans, för hvilken orsak skull han sig ock allaredo ifrån dem begifvit hafver. 1682d var likväl denna sak icke afslutad. Vid följande hösteting, /9 Fordrade Torbjörn Fransson i Ånneboda af Johan Torbjörsson på Skrekar- hyttan lön för den tiden han hos honom tjent hafver, enär han uppå tinget 1 Härom återfinnes dock ingen anteckning i domboken för samma ting.