415 bekommit efter den år 1721 på hemmanet gjorde värdering, på dess hustrus . ’andel däruti inalles 61 skepp., de 35 skepp. däruti inberäknade, som efter hennes aflidne fader inneliggande voro, och Boman desamma utan förbehåll af något nytt värdie emottagit: varandes jemväl samma egendom nästberörde år utaf tvänne oväldige nämdemän värderad; hvartill ock kommer att Frans Ersson, som nu uti 9 års tid egendomen besuttit, den ansenligen, efter nämdens intygande, skall hafva förbättrat, så att den numera icke kan, efter det han då kunnat vara värd, besigtigas och skattas; fördenskull i anseende så väl därtill, som ock att Boman icke gitter visa någon felaktighet vid den förra värderingen vara begången, pröfvar Häradsrätten skäligt Frans Ersson från sin svåger Bomans tilltal äfven härutinnan att befria. Å grufting med Pershytte gruflag vid Gyttorp 1734 22/4 framstäldes yrkande om extra ting mot Frans Ersson i Pershyftan, på det han, »som är kundbar för en mycket illasinnad karl må kunna bringas till laga ansvar» för gjord åverkan på Gyttorps allmänning under loppet af år 1733. Detta åtal blef synnerligen segslitet, så att först vid gruftinget 1737 18/4 kunde Frans Ersson förmås att erkänna hvad som lades honom till last. Han dömdes nu för åverkan af 8 vinterlass taktrol till 10 daler smt och att ersätta virket med 6 2/3 daler; vidare för det han »utan tillstånd och vederbörlig utsyning nedfällt ett ansenligt storverksträd till höjden, som varit skiljomärke mellan Nora stads öken och en till Pershytte grufvor anslagen liten allmänning», till böter af 10 daler, och för det »Frans Ersson af elakt kynne uppsåtligen kullfällt» samma träd, som både förut och i långliga tider »kunnat vägleda och upplysa vederbörande om rätta skillnaden deras skogar emellan» 1, fick han särskildt böta 20 daler samt ersätta trädets värde med 8 daler. Slutligen fick han böta för 3 lass grufved, som han hemkört till gården i stället för att användas vid grufvan, 10 daler och till grufkassan ersätta vedens värde med 1 daler. Sammanräknade bötes- och ersättningsbeloppet uppgick således till 652/3 daler smt. Vid ordinarie bergsting å Nora rådhus 1746 12/4 blef Frans Ersson, förbjuden att »ställa och vakta» vid hyttor inom Dalkarlsbergs gruftingslag, hvartill han emellanåt på grund af känd och erkänd skicklighet varit anmodad. Detta förbud, som var tillkommet på grund af ett den tiden mycket vanligt »bönhaseri» inom nästan alla yrken, var hainigyvis afsedt att hindra konkurrensen mellan de olika »ställmästarne». En hvar af dem skulle hålla sig inom sitt tilldelade område eller distrikt. Frans Ersson är en af de ytterst få bergsmän, som genom något slags donation hugfäst sitt minne. Han förärade nämligen genom testamente 1764 ett belopp af 1,000 daler kpmt till pedagogien i Nora stad, med föreskrift att ärliga räntan däraf skulle användas till löneförbättring åt skolans kollega. Genom myntvärdets fall och då ingen afsättning skett till kapitalets ökande, har nämda belopp numera nedgått till en obetydlighet, så att årsräntan endast utgör 5 kronor; men det motsvarade för sin tid värdet af minst 20 à 25 skeppund tackjern, hvilket då betydde lika mycket i allmänna rörelsen som minst 1000 kronor i våra dågar. n bergsman i liknande eller ännu styfvare förmögenhetsvilkor med nyss- 1 Ett vittne upplyste, att detta skiljeträd var så stort och resligt i höjden, att det kunde ses ett à två mil därifrån.