423 gångbart tackjern, hvilket hemman hon fördenskull sig och arfvingarna alldeles afhänder, med alla tillydande ägor och däribland ängen östan Kolbäcksbron, hvaraf han nu tvådelarna och tredingen efter hennes död tillträda skall. Huru Hans Fransson sedermera kom öfverens med sina medarfva efter föräldrarna, kan åtminstone delvis inhemtas af följande utdrag ur häradsdomboken för 1717 4/3: S. d. framteddes en skrift af d. 16 Januari 1704, hvaruti Torbjörn Fransson i Ånnaboda, Olof Fransson på Vikersgård, Olof Johansson på Skrekarhyttan, unga Erik Olsson ibidem, Olof Johansson och unga Erik Olsson ibidem på sal. Daniel Franssons barns vägnar, Olof Johansson på Skrekarhyttan målsman för hustru Anna Fransdotters barn, Frans Larsson på Fogdhyttan, Olof Gottskalksson i Öskevik å sin dotters vägnar, Lars Andersson på Gamla Pershyttan, Olof, Frans och Hans Erikssöner, Olof Olsson på Vassland, Frans Olsson vid Nyhyttan, Anders Ersson på Grecksåsar förmyndare för Abraham Franssons barn, Brita Larsdotter på Grecksåsar, Per Anders och Hans Joenssöner på Nyviker, Lars Olsson i Skofttorp, Olof Fransson i Vikersgården, förmyndare för Karin Fransdotters barn vid Elfhyttan, samt med deras hustrurs ja och samtycke hafva försålt till bergsmannen Hans Fransson på Skrekarhyttan all deras tillfallna arfs- och besittningsrätt uti Kolbäckstorpet för 35 skepp. tackjern, hvilka de den sista med den första hafva riktigt, alldeles efter den värdering, som sterbhusintressenterna emellan är gjord, bekommit; hafvandes äfven försålt till Hans Fransson deras treding uti sågen, sqvalteqvarnen och den gamla stångjernssmedjan, för hvilka de alldeles äro förnöjde; ty afhände och transportera de all sin hafvande rätt på honom och hans efterkommande att oqvalt af dem få besitta, dock opræjudicerad K. M:ts höga jorderätt; hvilken skrift uppå begäran vardt till dess större säkerhet inprotokollerad. Hans Fransson förordnades vid grufting 1713 28/5 till masmästareålderman och vid ett följande grufting 1718 11/3 att uti bergmästarens frånvaro vara uppsyningsman öfver masmästareembetet med tillåtelse därjemte att »ställa» och undervisa andra masmästare. Vid samma tillfälle blef han ock komiterad för besigtning m. m. å kapellansbyggnaden i Nora. Vid grufting 1720 18/5 »angaf sexmannen Hans Fransson huru som han tillika med de andra bergsmännen upptagit en ny jernmalmsskärpning öster om Skrekarhyttan och begärde till deras säkerhet att intressenterna måtte uti protokollet antecknade blifva» för tillhopa 9 hela delar. Vid SÖ:ne häradsting 1717 hade Hans Fransson blifvit åtalad för att hafva undandolt en sin tjenstgosse vid föregående årets mantalsskrifning; men efter anstälda vittnesförhör och sedan gossens moder, hustru Anna Bengtsdotter, inför rätten »påstått på det högsta, att om det gälde hennes lif, så kunde hon omöjligen minnas hvad år hennes son Johan Larsson var född», förklarade Häradsrätten i utslag 1717 28/6, att »som Hans Fransson med inga skäl är öfvertygad vorden att han vetandes och viljandes förtegat sin gosse Johan Larsson vid mantalsskrifningen, så varder ock Hans Fransson i detta mål ifrån länsmannens tilltal alldeles befriad; och anbelangande det Hans Fransson förmedelst falska attesters framvisande skolat hindrat Johan Larsson att komma i K. M:ts tjenst, så kan rätten intet finna, att de oriktiga attesterna som Hans Fransson ut-