426 bästa år. Han öfverlefde ock sin andra hustru, som på gamla dagar var mycket ofärdig, om icke rent af krympling. Den hårdt pröfvade mannen fick jemväl se sitt gamla hem — genom lögn och ränker — öfvergå från sin egen till en främmande slägt, som i sin ordning efter några årtionden fick erfara sanningen af Lisxnés förut (sid. 240) omtalade nemesis divina... . Gift 1) 1744 med Brita Ersdotter från Stråssa, den s. k. Gruf-Erkers dotter 1, f. 1730, † 1770 26/1, 39 1/2 år gammal enl. dödbokens uppgift. 2) 1772 10/8 med Margareta Björk från Norrköping, f. 1724 eller 28 (kyrkans böcker innehålla därom olika uppgifter), † 1804 28/4. Barn: 1. Hans Ersson, bergsman i Skrekarhyttan; f. 1745, † 1766 24/6; gift med Ingrid Larsdotter. Erik Ersson, f. 1747, † 1781. Se tab. 44. Frans Ersson, f. 1749, † 1772. Se tab. 45. Olof, f. tvilling 1749 14/4, † 1750 12/4. Olof Ersson, f. 1752, † 1783. Se tab. 47. Anders, † 1760 22/8, 6 veckor gammal. Anders, † 1763 28/10, 8 dygn. — 7—: Tab. 44. Erik Ersson (se tab. 43), bergsman i Kolbäcksgården; f. 1747 3/5, † 1781 25/7. Gift 1768 10/9 med sin faders sysslings dotter Brita Olofsdotter (se tab. 56), f. 1749, † 1800; dotter af bergsm. Olof Persson och Ellika Persdotter i Vikersgården 2, samt omgift 1786 28/11 med Lars Olsson från Skärhyttan, i hans I:a gifte, f. 1755 6/2, † 1833 26/12 3, sexman och ägare af Kolbäcksgården. Barn: Brita Eriksdotter, f. 1769 14/12, † 1818; gift 1791 21/6 med bergsm. Anders Larsson i Elfhyttan; f. 1760 10/7; han flyttade till Kils socken 1825. Anders Eriksson, f. 1771 10/12, bortrymd 17864. 1 Af Stråssa gruftingsprotokoll 1731 26/5 inhemtas, att bergsm. och konststigaren Erik Ersson vid Stråssa grufva på auktion 1730 16/12 inropat 1/2 kronobergsmanshemman i Öfra Korberget för 1,550 daler kpmt. 2 Erik Ersson erhöll för sin hustrus arfslott i Vikersgården i lösen 500 daler kpmt. 3 Denne Lars Olsson blef omgift 1800 12/12 med Kristina Månsdotter, f. i Grythyttan 1746, † vid Kolbäcksgården 1838 16/12. 4 Detta enligt anteckning i husförhörsboken. En för 50 år sedan inom orten upptecknad sägen lyder, att denne Anders »blef af sin styffader Lars Olsson beljugen att hafva begått tidelag, och måste draga i landsflykt, hvarigenom berörde Lars Olsson på ett mindre ärligt och hedrande sätt blef ägare till egendomen» Kolbäcksgården. Denna sägen bestyrkes af en anteckning i 1820-talets husförhörsbok så till vida att Lars Olsson undfått »hemlig absolution», hvilken omständighet antyder vaknadt samvetsagg öfver någon begången illgerning.