440 Till dödgräfvarena. .. 3: 24 Forlön för 3 skepp. tackjern, som jag till Lars Ringström levererat 3: — Till hr Westman betalt för svepning, som dess räkning utvisar.... I15: 13 Till hr rådman Heiser levererat för gjord omkostning vid begrafningen 4 skepp. tackjern à 10 d:r ............. 40: — Omkostning med skrifvande betalt....... 1: 28 Daler 148: 4. Nora d. 21 Jan. 1711. Olof OF Fransson i Vikersgården. Dessutom tre stop vin 11 daler 8 öre. Antagligen hade den aflidne Hans varit i tjenst hos nyssnämde farbroder, efter han styrde om begrafning m. m. Huruledes brorsonens efterlemnade qvarlåtenskap skulle delas, framgår af följande utdrag ur domboksprotokollet för 1711 23/9: S. d. Uppå enkan hustru Britta Larsdotters på Grecksåsar och hennes barns med förre giftet målsmans Hans Franssons på Skrekarhyttan förfrågan, huru emellan modren och tvänne hennes med förre giftet i lifvet varande barn, qvarlåtenskapen delas skall, efter en hennes son af samma kulle, Hans benämd, som död blifvit, gaf Häradsrätten dem det besked, att samma arf likmätigt kap. 2 Ärfda-B. L.L. bör således delas, att modren bekommer den ena halfparten och den dödes samsyskon den andre; och blef efter parternes anhållan nämdemannen Olof Persson i Blexbergstorp af rätten förordnad att dela dem emellan och äfven barnens arf dem emellan, isynnerhet kläder och slikt, som till deras beklädning kan betarfvas. Karl Abrahamsson, † 1728, ogift. Angående hans dödssätt innehåller häradsdomboken för 28/9 s. år en ganska vidlyftig ransakning, huru »ogifte Karl Abrahamsson, om sina 30 år gammal, för en liten tid sedan genom döden omkommit, förmedelst det att han oförvarandes blifvit ihjälskjuten af en bössa, som gamle Anders Ersson i Grecksåsar på dess hafreåker för en björn utgillrat». Den dödes moder, som ännu lefde, »mäktade för ålderdomssjuklighet och särdeles sorg öfver sonens död intet tillstädeskomma» vid denna ransakning. Däremot var styffadern, förutnämde Per Olsson, samt åtskilliga vittnen närvarande därvid. Häradsrätten förklarade dödsfallet vara »timadt genom våda och en blott olyckshändelse», men Anders Ersson, som »medelst björngillers utställande härtill varit en oförsigtig orsak», bötfäldes till 40 mark smt, emedan han underlåtit att offentligen kungöra om gillrets tillvaro. Vittnen intygade ock, att en björn varit synlig flera gånger i den nämda hafreåkern, samt att denna omständighet föranledt gillrets upprättande. Angående det tredje barn, som Abraham Fransson efterlemnat och som antydes i 1711 års domboksprotokoll här ofvan, har någon underrättelse icke vunnits. Att fel och misstag kunnat insmyga sig i föregående slägtregister är utg. den förste att villigt erkänna. Likaså torde ytterligare utgreningar af slägten kunna uppletas, om någon med allvar vill egna sig åt ett dylikt sökande. Utg. har gjort och gör hvad han förmår för att kunna framlägga det bästa möjliga i så väl dessa som andra sina bidrag till bergslagernas historia. Den, som icke är nöjd därmed, må i handling visa att han kan åstadkomma — något bättre. —ç—