462 dömde, och sedan der af gifwas her widh handen, det som påberoopas, hwilket Swaranderna skola wara plichtige att inskaffa, effter dhe sigh der på beroopa. 4, 9 Juni 1675. Vthi stridigheeten emillan Nembdeman Frans Törbiörnsson i Rådskough, medh sine Intressenter, åh dhen ena sijdan kiärande, och Abraham Larsson i Hommanstorp sampt hans syskonen åh den andra swarande, angående deras mödernes arf, af dät fasta i Hommanstorpz hemman, som twistas om, ähr effter nästlidne tingz håldne ransakningh, Nora Skougars tingzrättz Vthslag och domb, afsagd i Nora Sochne Stuga, att aldenstundh Kiäranderna skrijda ifrån Rättens förrige interlocutorie afsagde dommar widh förrige tingen, besynnerligen wedh senaste, och dhe skiähl, som der uthi mentioneras, och påstå det nu ändteligen kunde skiepas dhem Definitive vthslagh; allt derföre och besynnerligen som af Frans Törbiörnssons faders Edelige berättelse ähr att hämpta, huru såsom Franses modher längst för dätta, skolat öfwer samma sin erfftelige deel, medh brodern Sal. Lars Erichsson om 6 Rd:r waritt föreente, finner Rätten skäligt, dät Frans medh sine syskonen nu ey mehra än be:te 6 Rd:r äger hafwa att fodra, för samma Mödernes fasta arfzdeel; män hwad widh kommer Erik Abrahamssons och des medh arfwans fodran på den andra systerdelen i Ermälte hemman, så är billigt, att der Sal. Lars Erichssons barn inthet kunna bewijsa, honom och dhe, derföre förnögde eller sams waritt, böra dhe då åttniuta sin proportion effter som dhe ähre arfftagander till. Sedan will rätten effter omhuxande sigh framdeles förklara oppå huru många, som samma hemman besittia skola. Noraskoga tingsrätts utslag angående ifrågasatt upphörande af frälsefriheten för Vikersgård, af 31 Maj 1681. Ur häradsdomb. i R. A. S. D. Opsteegh för Rätten Dommaren här i Nora Tingzlagh Frans Törbiörnson och igenom een skrifft till Rätten, på sine och dess Synskones wägnar gaff tillkiänna, at Ehuruwäll deras Sahl. farfader Frans Törbiörnson hafwer vthi Höglofl. i Åminnelse Sahl. Konungh Gustaffz den förstes tijdh wunnit frälsesfrijheet på Wijkersgård, den deras k. fader ännu vnder samma wilkor brukar och häfdar, så befinna dhe lijkwäll af sielf:e frijheetz brefwet, Daterat d. 25 Martij A:o 1596, twenne tingh som draga dem i fahra af een sådan frijheeta borttmistande, Nembl. först, att ingen Kongl. Confirmation ähr Successive af framledne Konungar der åh tagen ifrån be:te Dato; Sedan at den Kongl. förplichtelsen, som deras Sahl. Fahrfader och dess Erfwingar med Continuerligh Ruste tienst ähre Obligerade, eij ähr fullgiord och præsterat; Derföre befahre at sådant torde ehrkiännas för ett Kongl. beneficij missbruuk, och således hemmanet Arfwingarne till skada komma, vnder een obehageligare Condition, änn det nu ståhr; Hwarföre sådant till at förekomma, och i manquement af Konungens förfaldna Ruste tienst, hafwa Erfwingarne täncht medh Skattz åhtagande samma högstbe:te Kongl. May:tz tagne skada att ehrsättia; begiärandes derföre, det Wijkersgård kundhe effter föregångit proff på Öhre och ortugh blifwa Skattlagdh, och således dhe effter sin Faders dödh wid arfwet och Hemmanet Conserverade, det alt samma skrifft innehölt, som lades ad Acta. Resolutio. Denne gård effter som af Kongl. reductionen eller des förordningh uppå Kongl. May:tz wägnar någon påtahlan eij skedd ähr, att han ju förmedelst Lagh, Kongl. Förordningar, privilegier och