3. Tackjernstiondens införande med de åäldsta blåsnings- och tiondelängder för Ringshyttan samt 1620 års tiondekontrakt. Året 1608 är märkligt i bergslagernas historia, med anledning af de nya grunder för beskattningen, som då infördes. I stället för den hittills utgående hytte- och hammarskatten, eller det årliga skattejernet och de kol, som tillika utgjordes, skulle bergsmännen nu utgöra »hvart tionde pund i gjuteverk och smidt jern, och hvad som Gud täcktes gifva af berget». De blefvo däremot befriade från nyss uppräknade skattetitlar, äfvensom från den hjelp, som några år utgått under namn af månadspenningar. Denna skatteförändring trädde genast i verkställighet. Underhandlingarna därom mellan konungens utskickade, rikskammarrådet Hans Åkesson (Soop), bergsföreståndaren Tideman Persson och sekreteraren Johan Ottesson, samt bergsmännens ombud pågingo i tre dagar (17—9 Mars) i den vanliga stämmolokalen (»klockarestugan») vid Nora kyrka. De kungliga ombuden gästade, efter tidens sed, i prestgården, och genom särskild skrifvelse, s. k. sedel, utfärdad af nyssnämnda kammarråd, beordrades fogden Anton Cleophas att för kronans räkning lemna »hr Måns», kyrkoherden i Nora, ersättning för herberge m. m., »när tiondejernet pålades och utskrifning hållen blef», med 16 /2 daler i penningar och 1 1/2 tunna korn, en ersättning som enligt dåvarande förhållanden torde få anses vara ganska riklig. Kyrkoherden vid Lindesås (nuvarande Linde), »hr Salomon», erhöll för sitt mottagande af nämnda herrar under nästföljande dagar (10—12 Mars) endast 8 daler i ersättning. Af den äldsta blåsnings- och tiondelängd, som i följd häraf upprättades, kan inhemtas huru tackjernstillverkningen stälde sig vid Ringshyttan 1608 : Sven Larsson tillverkade 75 skepp. 10 lisp. Bengt (Jonsson) skomare » 18 » Il1/2 » Lars Olsson » 42 » » Erik Larsson » 60 » 61/2 » Lars Jönsson » 25 » 91/2 » Tillsammans 222 skepp. 6 /2 lisp., hvaraf tionden således utgjorde 22 skepp. 4 lisp. 13 skålp. tackjern. Längden öfver »bergsmans blåsningarna vid Noraskoga anno 1609» är så till vida mera fullständig, att däri äfven redogöres för blåsningstiden vid de olika hyttorna. Ringshytte-bergsmännen hade detta år högstväsentligt minskat sina tillverkningar, af hvilken anledning får man icke veta, om till följe af den dryga skatten eller i anledning af andra missgynnande omständigheter, »däliga konjunkturer», som det nu för tiden vanligen heter. Alltnog, längden upptager vid Ringshyttan en blåsning af 21 dygn, hyarunder