21 20 år senare finnas antecknade såsom vanliga bergsmanshemman, med enahanda utskylder som dessa 1. Anledningen till ifrågavarande förhållande torde böra tillskrifvas den omständigheten, att lagmannen varit berättigad till hemmanens afrad eller afkastning intill dess denne på annat sätt erhöll sin aflöning, hvarefter kronan återtog sina gamla och ursprungliga rättigheter. Åshyttan. »Denna masugn», berättar Bergensköld i sin beskrifning öfver Nora bergslag vid 1784 års slut, »förmenas för 235 år sedan blifvit första gången anlagd.»2 Om,denna förmodan vore riktig, skulle hyttan hafva tillkommit 1549, men »Åszahytta» fanns dock redan 10 år tidigare eller 1539 med ett årligt skattebelopp af 8 hundr. osmundsjern, som följande året omsattes till 3 skepp. 4 lisp. tackjern. Hyttan torde dock vara åtskilligt äldre och möjligen tillkommen i 1500-talets början, samtidigt med upptäckten af Åsbobergs jernmalmsfyndighet 3. Att densamma ursprungligen blifvit bygd af åbor i »Åszaby», motsvarande södra Ås, och »Norreåssæ» lärer icke kunna betviflas. »Åsabyn» däremot med sitt fördelaktiga läge på en mot söder långsluttande ås, utmed vestra stranden af Åsbosjön och begränsad i söder af den från sjön Vikern rinnande Gyttorpsån, med ganska vidsträckt naturlig ängsmark, måste hafva erbjudit ett synnerligen gynnsamt läge för de första nybyggarne härstädes. Man kan således med skäl antaga att denna by är en af de äldsta inom Noraskogs-bygden, sannolikt förskrifvande sig från hednatiden och under alla förhållanden vida äldre än bergshandteringen. I 1550 års ypperliga jordebok upptages ock både södra och norra Ås — hvilket senare torde vara en utflyttning från det förra — såsom varande »bondejord», med en årlig ränta eller skatt för södra byn af 8 och för den norra af 4 hundr. osmundsjern. Då af samma jordebok kan inhemtas, att ett öresland jord drog en skatt af 1 hundr. (= 120 osmund), motsvarar den nämnda skatten sålunda (8 þ— 4) 12 öresland, d. v. s. en åkerareal, tillräcklig för minst 12 tunnors utsäde, hvilket vid denna tid måste anses som ytterst ovanligt och tillika det bästa vittnesbörd om den här jemförelsevis framskridna, urgamla odlingen. Sammanräknade skattebeloppet för »Åsabyn» och Åshyttan utgjorde sålunda 20 hundr. eller 4 fat osmundsjern, som 1540 motsvarades af 8 skepp. tackjern. Denna skatt utgick sedermera till 1608 utan annan förändring än att densamma för Norra Ås 1553, utan uppgifven anledning, nedsattes med 30 osmund (från 480 till 450). Med hänvisning i öfrigt angående de olika andelarna såväl i byn som hyttan, som på annat ställe finnas meddelade 4, må det vara tillräckligt att här i följande tabell redogöra för desamma i öfverensstämmelse med förut nämnda 1550 års jordebok: 1 Jfr »Om vederlaget för tackjernstionden» sidd. 80, 103. 2 Jfr Om Noraskog I: 156. 3 I sammanhang härmed må meddelas en gammal tradition om Åsboberget. När en grufpiga, som var född 1767, i slutet af samma århundrade deltog i arbetet på upprensningen af den s. k. Stalpgrufvan härstädes, vid hvars igenrasande flera personer omkommit, skola arbetarne ha påträffat en större sten med inhugget årtal 1520. — Äfven om denna berättelse förefaller tvifvelaktig, torde dock traditionen hafva någon grund för sig. Jfr Om Noraskog II: 331. 4 Öm Noraskog II: 200, 201, 246.