86 6. Den tvisten emellan Tyres Olsson på Fogdehyttan och Lars Olofssons hustru ibidem, angående några små malmstenar och vitesord, som förmenas där under vara, där till hon dock nekade och förklarade sig sålunda: att hon intet annat med honom visste än hvad ärligit och godt är, och honom i så måtto intet beskylla kunde; dock omsider efter bägges begäran sattes dem 40 må smt plikt emellan till vite, att icke den ena må den andra med ord eller gerningar öfverfalla, hvarmed saken sålunda blef upphäfven. 7. Kaärade Lars Jonsson och Nils Olsson på Skärhyttan till Per Christiernsson ibidem angående ett malmstreck, som han upprymt. Per Christiernsson svarade sig bem:te malmstreck behöfva, emedan de, när han dem tillbjöd att rymma med sig, då ej ville; hvaremot de svarade sig aldrig varit tillsagde. Blef alltså resolverat att 2:ne af sexmännen, näml. bägge Lars Hansson på Gregesåsar, skola först oftabem:te malmstreck besigtiga, och där befinnes det kunna flera föda än honom allena, skola där vissa delar förordnas, dock emot nöjaktig betalning för hans nederlagde arbete. Omsider förliktes de således, att Per Christiernsson njuter halfva grufvan, och den andra hälften njuta Lars Jonsson, Nils Olofsson, Nils Gottskalksson och enkan hustro Karin. Begärde ock Per Christiernsson 6 skepp. tackjern för sitt gjorda arbete i halfva grufvan; dock blefvo de sams om 5 skepp., hvilka de med forderligaste betala skola. 8. Kärade Olof Hansson och Lars Olsson på Fogdehyttan till Per Ersson och Tyres Olsson ibidem angående en hyttebälg, som de länt af Peder Andersson på Blexböl, för de honom intet igenkört vid blåsningens slut, efter hr bergsfogdens befallning [emedan Olof Hansson och Lars Olsson ditfört samma bälg], utan de andra grannarna låtit honom stått, som nu bevistes, intill Larsmessotiden, hvarigenom lädret emellertid blifvit afstulet; ty fanns skäligt och beviljades att Olof Hansson och Lars Olsson, efter vederbörandernes samtycke, betala 11/2 skepp. och de andra ställa Per Andersson tillfreds med 5 skepp. tackjern, som de honom lofvat hafva vid första blåsning; hvarmed de samtelige tillfreds och sams voro. 9. Per Olsson i Blexbölstorp kärade till Johan Abrahamsson ibidem angående sinder, som han skolat lagdt på hans vret; hvarföre blef förbjudet vid 40 m℔ plikt att ingen må lägga sinder på den andras ägor, utan ägandens lof och minne. 10. Förbjudes ock att intet skall säljas något timmer af hytteskogarna vid Vestgöthyttan, så ock flerestädes, vid 40 m℔ plikt tillgörande. 11. Pålades Fogdehytte bergsmän att framskaffa på hvar 1/4 del 3 stockar till en ny hyttedamms bebyggande nu i vinter med forderligaste. 12. Beviljade Fogdehytte bergsmän Ringshytte bergsmän nu i sommar hyttan på Nils Simonssons skog 50 st. och »på samtl. Vestgöthytte bergsmäns skog 255 st.». I anledning häraf förbjöds, att »ofvanskrefne stockar icke (finge) borthuggas vid 40 m smt för hvar stock så väl ägaren som andre män; där ägaren eller några andra sådana kapitalträn till sina hyttor eller grufvor behöfva kunna, skola de tillsäja sexmännen det de följa med när sådana trän behöfvas, på det de sedan vid grufvetinget kunna infattas». Som man behagade finna, sökte man den tiden skydda och bevara sina »kapitale trän» för framtida behof, men icke så nu för tiden. Roflystna bergsmän och »träförädlingsbolag» täfla om att så fort som möjligt sköfla de jemförelsevis obetydliga skogar, som sparsamma förfäder lemnat till förvaltning åt efterkommande.