106 27. Bastnäsgrufvan. Af ett protokoll hållet vid Dalkarlsbergs grufting 1682 6/2 kan inhemtas, att denna grufva blifvit uppfunnen af en gammal, »god och snäll malmletare» Hans Jonsson i Spjutvik, en äldre broder till den förut (sid. 97) omtalade malmletaren i Nybergs och Stribergs tingslag Hiden Jonsson vid Ringshyttan 1. När Bastnäsgrufvan först begynte arbetas finnes icke angifvet, men detta synes hafva skett under 1670-talet. Hon säges emellertid i nämda protokoll vara »en god och kapabel grufva», hvadan det kan antagas att grufvan under den första tiden varit ganska förmånlig för sina delägare, hvilka ursprungligen torde hafva tillhört Dalkarlsbergs tingslag. Sålunda blef vid Dalkarlsbergs grufting i Råskog 1677 25/6 till »rotemästare» i Bastnäs grufvelag insatt Hans Fransson (fr. Råskog eller Skrekarhyttan) »och lofvades honom på 1 hel del 1 daler kpmt». Då gruflaget bestod af 121/2 del, så »belöper 12 daler 16 öre kpmt, hvilket han njuter i lön». Sedermera, vid Stribergs grufting 1679 13/6 »insattes till rotmästare i Bastnäsgrufvan Anders Nilsson på Gamleviker» 2. Af Stribergs gruftingsprotokoll 1679 6/2 framgår, att Bastnäs gruflag blifvit ålagdt att nedbryta det gråberg, »som dem öfver hufvudet hänger», hvilket arbete skulle verkställas samma vinter, »medan isen uti grufvan kvarligger», och skulle »tillsägas» eller kungöras i socknestugan när arbetet bhärmed skulle begynna. Vid följande grufting (13/6 s. år) »diskurerades om Bastnäs grufvelag och blef resolveradt att de nästkommande d. 25 hujus skola utan längre uppehåll begynna att fortfara med arbetet». Vid Stribergs grufting 1680 12/2 »pålades Bastnäs grufvelag 3 stockar till en handvind», hvilka stockar skulle framskaffas med det snaraste. Till gruffogde förordnades Olof Ersson vid Fogdhyttan. På nästföljande ting (/7 s. år) »resolverades att Bastnäs grufvelag skulle härefter lyda under BStribergs grufveting, så väl med stämningar som annat», hvaraf framgår att grufvan därförinnan ansetts lyda under Dalkarlsbergs-tinget, ehuru dess angelägenheter redan då ett par år blifvit handlagda på Stribergs-tingen. 1 Häradsdomboken för sommartinget 1657 8/6 innehåller härom följande: »S. d. Kommo för rätten Hans Joensson i Aspetorp (= Spjutvik) och Hiden Joensson i Ringshyttan, kärandes till sin styfmoder h:o Marit Persdotter, sal. Joen Nilssons h:o vid (Gyttorps) Dammen, om något arf efter be:te deras fader Joen Nilsson de förmente sig vara berättigade till. H:o Marit framlade sin sal. mans gjorde testamente af d. 4 Maj 1655, hvarutinnan henne och hennes döttrar, Karin och Ingeborg Joensdöttrar, testamenteras och gifves all Joen Nilssons egendom, både uti löst och fast för de andre hans barn [hvilka honom uti hans höga ålderdom intet tjent, eller till det ringaste sig om honom hafva vårda låtit] alldeles okvaldt och obehindradt till everldelige tider att njuta och behålla: dy förmente hon dem samma arf icke skäligen kunna åtala. Så alldenstund bem:te egendom både uti löst och fast var Joen Nilssons rätta aflinge gods, och man om testamentets så ock där uti företalde orsakers riktighet och visshet nogsamt var försäkrad, dy blef Hans och Hiden Joenssöners käromål alldeles ogilladt, och föreskrefne testamente uti alle sine klausuler gilladt och af rätten konfirmeradt, stadfäst och bekräftadt.» 2 Jfr sid. 84 här ofvan.