129 uppkola all den vindskog, som är liggandes norr om Skärhyttevägen och Kråkvikefallet, jemväl ock de torra trän, som ännu stå uppe och snart lära omkullfalla ibland samma vindskog, och det utan någon vedergällning, efter som possessorerne på några års tid sjelfve sig ej vårdat att uppkola samma vindskog. Men i fall att de skulle tarfva att omkullfälla några friska trän, som vore dem till något hinder när de skola upprensa vindskogen, så skola de vara förpliktade för dem att förnöja och betala jord- och skogäganderne. För det öfriga förbjöds sträng- och allvarsamligen bemälte Åshyttebergsmännen att göra på den öfriga ståndskogen den ringaste åverkan annat än som förbemält är, såsom ock till nödtorftigt mile-ris. På gruftinget i Nora stad några dagar härefter (1697 12/6) med Pershytte, Asbo och Lämåse grufvelager Pålades Anders Olsson på Ås att betala till Mårten Persson ibidem ett skepp. tackjern, som han uti Mårtens frånvaro vid jernbytet intagit uti sin bod; och som något missförstånd emellan parterne om detta jernskeppund härtills varit, hvarom de dock nu vänligen äro förente: ty sattes uppå bägges deras begäran dem ett skeppund tackjerns vite emellan, hvilket den skall vara skyldig att erlägga som den andre hädanefter med ord eller gerning förolämpar. S. d. Uppå begäran beviljades Åshyttelaget besigtning och skifte på deras hyttebacke. På gruftinget i Elfvestorp 1698 18/6 Blef samtl. Åshyttelaget anbefalt att inom 14 dagars tid bortföra det sinder, som är liggandes kring om hyttan, efter som detsamma skadar hyttan. S. d. Förordnades till hyttefogde uti Måns Larssons ställe på Ås Anders Olsson därsammastädes. På gruftinget i Elfvestorp 1699 22/5 Framträdde för rätten samtel. intressenterne uti Åshyttan och besvärade sig öfver bälgmakaren Matthias Andersson, hvilken de låtit instämma för det han intet har gjort åt dem så goda bälgor, som han genom ett med dem upprättadt kontrakt af d. 5 September 1697 sig har förbundit till och utlofvat; påståendes att bem:te bälgmakare måtte påläggas, antingen att fullgöra sitt kontrakt och göra sådana bälgor, som de kunde vara belåtna med, eller ock gifva dem deras penningar tillbakars. Reus (svaranden) var intet tillstädes; fördenskull frågades om actores (käranderne) i rättan tid låtit tillställa honom citationen (stämningen), hvarpå intressenterne i Åshyttan intet annat bevis kunde producera än Matthias Anderssons-eget bref, som han d. 20 Maj sistledne till dem har skrifvit, hvaruti han lofvat med det snaresta vilja komma till dem och laga deras hyttebälgor, efter de besvärat sig däröfver, att tättorna intet skulle våra så fullkomliga som de vilja. Och såsom rätten däraf intet annat kunde finna än bem:te Matthias Andersson citationen bekommit; ty resolverades, att efter denne Matthias Andersson genom det förberörde med samtel. intressenterne uti Åshyttan upprättade kontraktet af d. 5 September 1697, hvilket för rätten blef uppvist, har sig förbundit till att göra åt bem:te intressenter ett par träbälgor med all ting, som därtill behöfves, alldeles försvarlige och goda emot 200 dalers betalning, så pålades honom, att han till nästkommande blåsning änteligen så lagar, att bälgorna vid Noraskogs arkiv. 1v. 9