145 Att Holmshytte hyttelae vid 1684 års första grufting förbjöds att använda af »det torra limmet vid Timanshyttan» är redan omtaladt. I samma års bergsfogderelation omtalas hyttan sålunda: Holmshyttan 3 hela hemman och masugnen hafva de bygdt i 6 hela delar; deras hyttevatten kommer utur en liten sjö, som ligger bredvid en mosse, därest de hafva en hålldamm, den andra sjelfva hyttedammen. Dessa bergsmän lida ofta brist i deras blåsningar på vatten; masugnen drifves med öfverfall, och är för några år sedan halfva pipan reparerad; skog till hyttan hafva de nödtorftigt, dock oländt. Samma år verkstäldes 2:ne blåsningar härstädes: den första under 23 dygn, från 15 Februari till 9 Mars, med ett tillverkningsbelopp af 97 skepp. 20 lisp.; den andra under 16 dygn, från 27 Juni till 12 Juli, med en tillverkning af 81 skepp. 14 lisp. I afseende på dygnstillverkning stod denna hytta nämda år bland de lägsta, endast mellan 4 och 5 skepp., då medeltillverkningen vid bergslagens samtliga hyttor öfverhufvud uppgick till 61/38 skepp. pr dygn. I gruftingsprotokollet 1685 4/2 säges det, att i »Holmshyttan blåsa alla grannarna, men somliga blåsa litet; hafva måttlig men somliga försälja skog, dels åt uthyttes bergsmän, dels också till borgarne i Nora; hafva ringa vatten och försälja inga kol». — Reduktionsjordeboken uppräknar följande delägare: Hustru Marit ................ 1/2 h:n, Lars Tikesson ............. 1/2 » Sven Månsson............... 1/2 » Nils Hansson .......... 1/2 » Lars Matsson i Kåfalla.......... 1/2 » Gabriel (Andersson?) ......... 1/2 » 8 hemman. På gruftinget 1691 16/6 vid Bleksbölstorp Angaf Holmshytte bergsmän huruledes de i denna svåra vårtid innevarande år uti stor nöd och fattigdom sin utblåsta masugn måst upprätta, som dock ej kunnat ske utan andra hyttelags tillhjelp af barmhertighet med dagsverken; och som de närvarande hyttelagen samtl. betyga om deras fattigdom: ty bådo ock de för dem, att kunna hos höga öfverheten om någon benådning och hjelp ihugkommas. Vid Klacka grufting 1692 6/6 Besvärade sig nämdemannen Olof Hansson på Fåsjöhyttan öfver Holmshytteboerne att de borthugga och afkola den skog, som till kronones allmänning är vederkänd. De tillstädes varande nekade därtill alldeles och sade sig huggit och kolat af sin egen hemmansskog, det de påstå (sig) kunna visa, när som en rätt skillnad emellan allmänningen och de omkringliggande skogar blifver gjorder; fördenskull kunde rätten sig icke med saken befatta innan en sådan skillnad af vederbörande kronobetjente blifver gjorder, hvilken skillnad med det första måste fullbordas uti allas deras närvaro, som små slogar däromkring hafva. Emellertid förbjöds ofvanbem:te Holmshytteboer att göra någon åverkan på kronoallmänning vid 40 m† smt plikt. Såsom grufvelaget sig besvärade däröfver att de trän, som för några år sedan äro krönte till grufvornas behof, skall vara borthuggna; ty inqvirerade Noraskogs arkiv. 1v. 10